- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
102

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiger, som under ett regementes tåg anföll en af dess kameler, krossade med ett
slag hans lår. En annan skall till och med hafva slagit omkull en elefant. Hästar,
hornboskap och hjortar våga ej göra tigern motstånd. Blott de modiga
buffelhannarne gå löst på tigern och använda med framgång sina starka horn mot honom.

Tigerns djerfhet är stor. Många pass genom skogrika klyftor äro beryktade
för hans rofbragder; Forbes försäkrar, att trakter finnas, der all förbindelse mellan
inbyggarne skulle vara omöjlig, om ej tigern hade så stor fruktan för elden. För
hettans skull reser man i Indien vanligen nattetid, och detta förklarar, att tigern
både vågar och segerrikt utför sina djerfva anfall, oaktadt den menniskomängd,
som bildar ett ressällskap och i trots af fackelbärarne och trumslagarne, hvilka
söka skrämma rofdjuret genom eld och buller. Ej ens tågande trupper äro säkra.
Forbes upplefde, att på en enda natt tre väl beväpnade utposter blefvo uppätna
af tigrar. Ibland intränger tigern på ljusa dagen i byar, till och med i städer,
och bortsnappar en menniska derifrån. Härigenom har han på somliga ställen
tvungit hela bybefolkningar att utvandra och andra att försvara sig genom ständigt
brinnande eldar och höga törnhäckar. Vanligen varsnas tigern först i det
ögonblick han släpar bort någon medlem af ett sällskap, hvarvid sällan de öfriga kunna
lemna någon hjelp. Man har likväl exempel på att personer, som blifvit gripna och
bortförda af en tiger, sjelfva befriat sig från röfvaren. Sålunda hoppade en gång
en tiger med ett djerft språng upp på ryggen af en elefant, nedryckte derifrån en
engelsman och flydde bort med honom. Genom det höga fallet från elefanten och
genom förskräckelsen miste han medvetandet och kom först till sans, då törnena
refvo hans ansigte blodigt. Han hade då nog själsnärvaro att ur bältet framdraga
en pistol och afskjuta denna på tigern. Han sköt bom, och tigern högg tänderna
ännu djupare in i hans kropp. Den modige mannen uppgaf dock ej hoppet, utan
framdrog sin andra pistol och afsköt denna på rofdjurets skulderblad. Lyckligtvis
träffade den andra kulan tigerns hjerta, och denne störtade död till marken. Man
fann hjelten halft sanslös liggande på sin döde fiende, men genom omsorgsfull vård
lyckades man rädda hans lif. Endast ett lamt ben påminde honom sedermera om
den vågade striden.

I somliga fall drager tigern sig till baka för menniskan utan att anfalla, såsom
då han är öfvermätt, eller plötsligt öfverraskas, eller ock då han första gången
sammanträffar med menniskan. Men snart lär han sig i menniskan känna ett lätt
öfverväldigadt byte. Värst utsatta för honom äro personer, som ständigt måste vistas i
skogarne, såsom herdar och insamlare af sandelträd. Äfven brefbärarne lefva i
ständig fara. Vid den besvärliga öfvergången öfver Gumeafloden i Guzerate blefvo en
gång under fjorton dagars tid brefbärarne regelbundet bortsnappade, och en gång
fick tigern blott postväskan i stället för en menniska. I passet Kutkum-Sandi låg
en tigerhona på lur och dödade dagligen under flera månader menniskor, bland hvilka
åtminstone ett dussin brefbärare. Detta enda djur hade småningom stängt nästan
alla förbindelser med de öfre provinserna, så att regeringen såg sig föranlåten att
utsätta ett betydligt pris för dess dödande. Men förgäfves; ingen vågade sig på
odjuret. På Singapore skatta Wallace och Jagor tigerns offer bland de ute på
marken arbetande kineserne till nära 400 årligen.

När tigern är mycket hungrig, skyr han icke ens eld, och lika litet hindras
han af vatten från att bemägtiga sig sitt utsedda byte; mer än en resande
berättar, att han varit ögonvittne till, huruledes tigrar störtat sig i strömmar och
summit till båtar för att bortföra en af roddarne. Tigerns styrka är mycket stor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free