- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
103

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han bortsläpar med lätthet ej blott en menniska eller en hjort, utan till och med
en häst eller en buffel. När han anfaller ett stort djur, hoppar han upp på ryggen,
slår in sina fruktansvärda klor och slickar i sig blodet, som strömmar ur såret. Först
derefter bär han djuret längre in i busksnåret, bevakar det der till aftonen och äter
sedan under natten i lugn så mycket, som han kan förtära. Han börjar med låren
och äter derifrån vidare mot hufvudet så mycket han kan; derunder går han då och
då till någon närbelägen källa eller flod för att dricka. Blott de tigrar, som en
gång hafva smakat menniskokött, skola föredraga detta framför allt annat och kallas
derför, liksom lejonen i Afrika, menniskoätare. Efter en god måltid faller tigern i
sömn och ligger ofta längre än en hel dag i till hälften medvetslöst tillstånd. Han
rör sig då blott för att dricka och hängifver sig med en viss vällust åt
matsmältningsarbetet.

Man kan ej undra på att tigern ingifver så väl inder som de i deras sköna
land bosatta européerne den största fruktan och att han mångenstädes i Asien af
den oupplysta befolkningen betraktas med vidskeplig så väl fruktan som vördnad.
I många trakter af Indien skonas tigern, och på somliga ställen betraktas han till
och med som en gudomlighet. En del tunguser tala ogerna och blott sakta om
honom, nämna honom vanligen icke vid namn, utan tro sig i ordet »lawun» hafva
funnit ett namn, som tigern icke förstår och hvilket derför ej medför någon fara
för talaren. På Sumatra herskar den tron, att tigrarne äro vålnader af aflidna
menniskor, hvarför man icke vågar döda dem. I Siam brukades ännu för omkring
sextio år sedan tigerprof för att utröna de anklagades brottslighet. Man kastade tvenne
lika misstänkta personer för en tiger, och den, som han åt upp, ansågs skyldig.
Denna afskyvärda vidskepelse bidrog naturligtvis att öka tigrarnes antal. Det samma
är äfven en följd af de beständiga krig, som förts i Indien, och i synnerhet Hyder
Ali
har genom sina krig gjort sig ryktbar äfven i detta hänseende; ty under hans
tid tilltogo tigrarne i otrolig grad. Några indiska furstar förbjuda ännu i dag
tigerjagten, hvilken de förbehålla sig sjelfva såsom ett kungligt nöje. Sålunda kan
det förklaras, att ensamt i provinsen Kandesch i Dekan på den korta tiden af fyra
år öfver 1000 tigrar kunde dödas af engelsmännen. I nyare tid har den engelska
regeringen i de eröfrade landsträckorna gjort mycket för minskandet af tigrarnes
antal, men ännu finnas de i tillräckligt stor mängd. Man betalar sedan lång tid 10
rupier för hvarje tigerhufvud, och redan för omkring sjuttio år sedan hade man på
detta sätt utgifvit 30,000 pund sterling. Denna summa har för öfrigt gifvit god
ränta, ty i alla trakter, der utrotandet allvarsamt bedrifvits, har tigern nästan
försvunnit. Domaren Rasmus har under sin lefnad med egen hand dödat ej mindre
än 360 tigrar. Man har numera lärt sig att bedrifva jagten rationelt och
derigenom uppnått förträffliga resultat. I äldre tider var det endast Indiens furstar och
kejsare, som anstälde stora jagter, vid hvilka dock ståten och bullret var det
hufvudsakliga.

Möckern beskrifver en stor jagt, som naboben af Audh föranstaltade.
Fursten hade med sig en hel här af fotfolk, ryttare, artilleri, öfver tusen elefanter och
en oöfverskådlig mängd af vagnar, kameler, hästar och dragoxar. Qvinnorna sutto i
öfvertackta vagnar. Bajaderer, sångare, gycklare och taskspelare, jagtleoparder,
falkar, stridstuppar, näktergalar och dufvor hörde till det stora följet. Ej långt från
Indiens norra gräns dödades en stor mängd villebråd. Slutligen upptäcktes äfven en
tiger, och hans gömställe omringades af 200 elefanter. Vid framryckandet hörde
man ett brummande från det täta busksnåret, och innan något skott blifvit lossadt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free