- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
109

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och glänsande, på undersidan något mera långhårig än på den öfriga kroppen.
Färgen är mycket omvexlande, så väl hvad beträffar grundfärgen som fläckarnes
konturer. Hos de flesta är den förstnämnda rödgul, med undantag af strupen och
kroppens undersida samt insidan af benen, på hvilka kroppsdelar den hvita färgen är
förherskande. Hela huden är öfversållad dels med mindre, svarta, runda, aflånga eller
oregelbundna fläckar, dels med större fläckar och ringar, som äro gulröda och
omgifna af en svart kant samt i midten försedda med en eller två svarta punkter. De
fylda fläckarne finnas i synnerhet på hufvudet, halsen, buksidan och lemmarne. Vid
hvardera mungipan finnes en svart fläck och bakpå örat en annan med en hvit eller
gul punkt midt uti. Honan har i allmänhet något blekare färg än hannen samt ett
mindre antal ringformiga fläckar på halsen och skuldrorna, men i stället flera och
smärre på kroppens sidor.

Namnet »jaguar» härstammar från guaranernes språk, hvilka kalla djuret
»Jaguarette», d. v. s. hundkropp; spaniorerne kalla honom »Tiger» och portugiserne
»Onze» eller »Unze». Han har stor utbredning, från Buenos-Ayres och Paraguay
genom hela Sydamerika ända till Mexiko och Sydvestra delen af Nordamerikas
Förenta stater. Mest talrik finnes han i Sydamerikas tempererade delar, långs åt
floderna Parana, Paraguay och Uruguay, mest sällsynt i Förenta staterna, der han mer
och mer undantränges af de hvita. För närvarande är han allestädes mycket mera
sällsynt än i forna tider. Han bebor de skogbeväxta stränderna af floder och
bäckar, skogsbryn i närheten af kärr och sumpmarker, beväxta med öfver 2 m. höga
gräs- och safarier. På öppna fältet samt i det inre af de stora skogarne visar han
sig sällan och endast vid flyttning från en trakt till en annan. Hvar helst solen
öfverraskar honom lägger han sig ned, i skogens snår eller i högt gräs, och hvilar
der dagen öfver; stundom tager han en öfvergifven indianhydda i besittning. I
skymningen och dagningen äfvensom under mån- och stjernljusa nätter går han på rof,
men aldrig midt på dagen eller under mörka nätter.

Större och mindre ryggradsdjur utgöra jaguarens föda. Han är en i alla
hänseenden farlig röfvare. Så klumpig hans gång än synes vara, så lätt och snabbt kan
kan dock i nödfall röra sig. Hans styrka är utomordentligt stor för ett djur af hans
storlek och kan endast jemföras med tigerns och lejonets; sinnena äro skarpa och
harmoniskt utbildade. I boskapshjordar anställer han ofta betydlig skada och är i
synnerhet begifven på ung hornboskap, hästar och mulåsnor. Att han förtär
kräldjur är otvifvelaktigt; till och med alligatorn skonar han icke. »Jaguaren är»,
säger Humboldt, »Arrua-sköldpaddans grymmaste fiende och förföljer henne till det
ställe, der hon lägger sina ägg; han öfverfaller henne och vänder henne på ryggen
för att lättare kunna förtära henne. Man kan ej nog beundra den behändighet,
hvarmed han använder sina tassar, ty han tömmer sköldpaddans dubbla pansar så
väl, som om muskelbanden hade blifvit lossade med ett kirurgiskt instrument.»
Jaguaren jagar sitt byte så väl i vattnet som på land. En iakttagelse, som Rengger
meddelar, upplyser oss om, huru han fångar fisk. »Jaguaren låg hopkrupen på en
utskjutande udde, der vattnet hade ett något hastigare lopp och der en roffisk, som
på landets språk kallas »Dorado», brukade uppehålla sig. Han rigtade sin blick
ofrånvändt på vattnet, i det han böjde sig fram och till baka, liksom om han ville
speja ned i djupet. Efter ungefär en fjerdedels timme såg jag honom plötsligen slå
med tassen ned i vattnet och kasta en stor fisk upp på land. Han fiskar således
alldeles på samma sätt som huskatten.» – När en jaguar dödat ett mindre djur,
uppäter han det genast med hull och hår; men af större djur, såsom hästar, oxar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free