- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
116

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

babianernas skadliga öfverhandtagande. Ej en gång piggsvinet är säkert för
honom. Bland hjordarne anställer han ofta förfärliga blodbad. Många leoparder hafva
på en enda natt dödat 30 till 40 får. Derför är han af boskapsegarne vida mer
fruktad än lejonet, som alltid nöjer sig med ett offer. Oupphörligt smyger han
efter hönsen.

Ej ens menniskan kan vara trygg för honom, och han dödar i synnerhet ofta
barn. Pater Filippini, en god iakttagare och jägare, som lefvat öfver 20 år i
Abessinien, berättade sålunda för mig, att detta rofdjur hade inom tre månaders tid
bortröfvat och uppätit 8 barn ensamt från Bogosbyn Mensa. Med djerfhet och
mordlust förenar leoparden den största fräckhet. Han intränger i byar och städer,
till och med i bebodda hus. – Jag har sjelf erfarit ett prof på leopardens djerfhet
och roflystnad. I Bogosbergen hörde vi en dag ofvanför oss babianernas läten och
beslöto genast pröfva våra bössor på dem. Vårt folk, hvaribland befann sig en
egyptisk kock, stannade qvar i dalen för att hålla mulåsnorna; vi klättrade uppför
bergväggen, utvalde en lämplig plats och sköto derifrån på de ofvanför sittande aporna.
Några af våra skott träffade, och vi sågo en mycket gammal kappbabian, som hade
blifvit lindrigt sårad i halsen, med vacklande och osäkra steg begifva sig utför
klipporna ned i dalen, der vi hoppades finna hans lik. Vi brydde oss derför ej vidare
om honom, utan fortsatte att skjuta på de öfriga aporna. Plötsligen blef det stor
uppståndelse bland dessa och några sekunder senare ett förfärligt oväsen nere i
dalen. Alla babianhannarne ryckte fram till klippkanten, grymtade, bölade och slogo
ursinnigt med händerna i marken. Vi hörde hundarne skälla och folket skrika nere
i dalen och förnummo slutligen ropen: »hjelp! hjelp! en leopard!» Vi sågo nedåt
och upptäckte då verkligen rofdjuret, som rusade rakt på vårt folk. Strax derpå
aflossades två skott. Hundarne skälde högt, och de, med undantag af egyptern,
obeväpnade männen ropade å nyo flera gånger på hjelp. Derefter blef det tyst, så när
som på det fortfarande hundskallet. Hela uppträdet hade försiggått så hastigt, att
vi ännu icke visste hvarom frågan egentligen var. Vi stego derför skyndsamt ned i
dalen. Här hade egyptern stält sig på ett klippblock, höll krampaktigt sin herres
dubbelbössa i handen och stirrade på en tät buske, framför hvilken hundarne stodo,
fastän på försigtigt afstånd. Den ene abessiniern var sysselsatt med att lugna de
ytterst oroliga mulåsnorna, och den tredje tjenaren hade klättrat upp på den
motsatta dalsidan. – »Leoparden ligger i busken», ropade egyptern till mig, »jag har
skjutit på honom.» – »Han kom ned ifrån berget, ridande på en apa», tillade
abessiniern. – »Han sprang tätt förbi er», inföll den tredje; »jag såg honom redan uppe
på berget, när han hoppade på apan.» – Med bössan i hand närmade jag mig
försigtigt busken ända till fem stegs afstånd, men kunde likväl i början ej upptäcka
leoparden. Slutligen såg jag honom ligga tätt framför mig; han var död. Omkring
tio steg längre ned i dalen låg babianen, likaledes dödad; det var den förut
omtalade sårade gamle hannen, på hvilken leoparden hade kastat sig från sitt gömställe.

I allmänhet angriper leoparden icke menniskan, men, blir han sårad, kastar
han sig ursinnigt öfver sin motståndare. Sålunda berättar Cumming, att en af
hans vänner, som med ett skott hade sårat en leopard, genast blef anfallen,
omkullkastad och förfärligt sargad af denne, men lyckligtvis räddades, emedan
rofdjuret inom ett par ögonblick dog till följd af sitt sår. En tjenare hos missionären
Stella i Bogosländerna blef, såsom man berättade för mig, dödad genom ett enda
slag af en leopard, på hvilken han hade skjutit. Man känner för öfrigt äfven
exempel på, att leoparden angripit menniskan, utan att vara på något sätt retad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free