- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
117

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under parningstiden samlas ofta flera hannar på ett ställe och kämpa ursinnigt
sins emellan. Enligt iakttagelser på fångna djur föder honan efter nio veckors
drägtighet tre till fem ungar, hvilka komma till verlden blinda och öppna sina ögon på
tionde dagen. De äro små täcka varelser och leka muntert som kattungar med hvar
andra och med modern, som älskar dem ömt och försvarar dem modigt.

Öfver allt, der leoparden finnes, för man utrotningskrig mot honom.
Jagtsätten äro naturligtvis högst olika, emedan eldgeväret är sällsynt i dessa trakter;
men i allmänhet är detta dock det enda vapen, som erbjuder jägaren säkerhet och
som med hopp om framgång kan användas. Den, som har goda hundar och jagar
om dagen, behöfver ej i ringaste mån vara rädd för leoparden. Hundarne, hvilka
visserligen löpa stor fara, sysselsätta honom och gifva jägaren tillräcklig tid att
sigta och skjuta. Endast få jägare äro nog djerfva att gå på leopardjagt utan
hundar. Vanligen linda de då ett tjockt lager af hudar om ena armen och förse
sig med en dolk med skarp och bred klinga. Har skottet ej varit dödande, störtar
rofdjuret sig genast på angriparen, och denne framräcker då den skyddade armen.
I samma ögonblick, som leoparden slår sina klor i denna, stöter jägaren dolken i
hans hjerta.

Pater Filippini i Mensa har under sitt mångåriga vistande i Abessinien och
Bogosländerna dödat många leoparder. Bland hans jagtberättelser har jag i
synnerhet fäst mig vid följande, som jag här vill meddela. I Kereu, hufvudorten i det
egentliga Bogoslandet, har den katolska missionen grundlagt en fast koloni. Liksom
bergsbefolkningen i allmänhet har hon sina hjordar, hvilka om natten förvaras i ett
väl skyddadt stall. Getherden, en 15 års yngling, sofver i stallet på en bädd, som
är höjd öfver golfvet omkring 1 1/2 m. Under en regnig natt hör patern, som
hvilar i närmaste hydda, plötsligen ett ljudligt ångestskri från de i stallet instängda
getterna och herdens rop om hjelp. Han gissar genast, att en leopard trängt sig in
i stallet och skyndar dit med sin säkra schweizerstudsare.

»Hvad fattas dig, pojke?» – »Ack, fader, en leopard har kommit in i stallet!
Han har dödat en get och kastar sig nog på mig också. Hans ögon gnistra så
rysligt.» – »Hur har han kommit in?» – »Han har brutit ett hål på väggen, der på
andra sidan.» – Patern går till motsatta sidan, hittar hålet och lägger en stor sten
framför öppningen. – »Var lugn, min son! Intet ondt skall vederfaras dig. Men
tänd ljus, så att jag kan se.» – »Jag har ingen eld, min far!» – »Nå, så skall
jag skaffa dig!» – Jägaren går till baka, hemtar ett vaxljus och strykstickor, gör
en liten öppning i halmväggen och sticker in elddonen till gossen med uppmaning
att påtända ljuset. Men den stackars gossen är så förskräckt, att han ej vågar sig
fram ur hudarne, hvilka han höljt öfver sig till skydd. Pater Filippini måste
derför göra ännu ett hål i väggen, genom hvilket han sticker in sin andra hand. Han
ber gossen åtminstone räcka honom handen och hålla ljuset, som han påtänder, och
ett ögonblick derefter är skådeplatsen upplyst, om än torftigt.

Nu börjar leoparden ana oråd. Han låter den döende geten ligga och smyger
sig utefter väggen ljudlöst fram till ingångshålet. De förskräckta getterna flytta sig
undan för honom och antyda derigenom rigtningen af hans rörelse för patern, som
med bössan i hand står framför en i väggen öppnad skottglugg. – »Lys mera åt
detta håll, Talla!» – Det sker, men patern ser endast en skugga, utan att kunna
få sigte på djuret. Gossen rör ljuset af och an; leoparden blir orolig och låter höra
ett sakta morrande. Patern anstränger äfven sin hörselförmåga för att upptäcka
rofdjuret. Då faller en ljusstråle rakt på leopardens glänsande ögon – ögonblickligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free