- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
118

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är bössan till kinden – skottet smäller af; alla getterna springa förfärade om hvar
andra; gossen tappar i förskräckelsen ljuset, som slocknar – derpå blir allt tyst. –
»Lefver leoparden ännu, Talla?» – »Jag vet ej, min far; men getterna hafva
blifvit stilla.» – »Nå, då är han träffad», säger den modige presten, laddar, hemtar
ett nytt ljus, öppnar dörren och stiger in i stallet med spänd bössa. Vid den
motsatta väggen ligger leoparden; kulan har genomborrat hans hufvud midt emellan
ögonen.

Det ojemförligt minsta antalet af de leoparder, som dödas, faller för en kula.
Åtskilliga slags fällor äro mycket mer gifvande än eldgeväret. Der européer äro
bosatta, använder man grofva räfsaxar och slagfällor eller upphänger ett stycke kött
högt från marken på en trädgren, hvarunder man inslagit temligen långa, spetsiga
jernstänger i marken tätt intill hvar andra. Leoparden hoppar efter köttet och blir
oftast spetsad på någon af jernstängerna. Pater Filippini hade fångat några och
tjugu leoparder i fällor, som voro inrättade på samma sätt som råttfällor, men
naturligtvis af mycket större dimensioner. En höna eller en ung get utgör lockbetet.

Samma slags fällor användas äfven vid Godahopps-udden. Det är en stor fest
för hela traktens befolkning, när en af dem bragt den hatade röfvaren i menniskans
våld. Drayson gifver en liflig skildring af en dylik fångst. »Ett hus i närheten
af Natal blef flera gånger hemsökt af en leopard. Man byggde derför en fälla och
insatte deri en gammal höna. Leoparden var för slug att första gången gå i fällan;
men efter några nätter återvände han, glömde sin försigtighet för begäret efter
hönan och blef sålunda fångad. Jag besökte honom påföljande morgon och mottogs
med den mest afskyvärda tandagnisslan och de ursinnigaste blickar; likväl kunde
han å sin sida ej uthärda min blick; när jag betraktade honom stadigt, drog han sig
alltid undan i en vrå. Några kaffrer, som lidit mycket af hans påhelsningar, kommo
nu dit, stälde sig rundt omkring buren och helsade honom i ungefär följande
ordalag: ’O, du nedrige, fege hund, du usle hönsätare, har du nu ändtligen blifvit
fången? Mins du den röda och hvita kalfven, som du slog i hjel för mig i förra
månaden? Det var min kalf! Du rädda ynkrygg, hvarför väntade du inte, tills jag
kom med mitt spjut? Du trodde väl, att ditt skinn skulle bli bättre, om du först
fick äta dig tjock och mätt? Jaså, du är fången nu, du!’ ’Ser du mitt spjut?’ sade
en annan, ’det skall jag stöta i hjertat på dig, liksom jag nu stöter det i marken.
Var så snäll och visa mig dina tänder! Dem skall jag ha till halsband och ditt
hjerta skall jag steka’. Midt under dessa vänliga haranger tog leoparden plötsligen
ett skutt och skakade burens galler – och genast skingrades hjeltarne i alla
himmelens väderstreck.» – Rika kolonister i Kaplandet finna ett synnerligt nöje i att
låta hundarne bita i hjel den fångna leoparden.

Sällan använder man af det dödade rofdjuret något annat än huden, som
allestädes är högt värderad för sin skönhet. Negrer och kaffrer gömma den som ett
segertecken. Den krigare i Kafferlandet, som varit nog lycklig att döda en leopard,
blifver ett föremål för vördnad och beundran. Tänder och klor användas till
sammans med perlor till ett halsband, som hänger ned på krigarens bröst, och huden
bearbetas till kappa; svansspetsarne sprättas upp och fästas på ett snöre, som bäres
kring medjan. Om en kaffer kan visa sig behängd med åtta eller tio dylika
svansar, tycker han sig vara öfvermåttan ståtlig och blickar nästan med förakt ned på
dem af hans landsmän, som endast hafva apsvansar att stoltsera med.

Ehuru endast få af de leoparder, som fångas, komma till Europa, är detta sköna
kattdjur likväl en vanlig företeelse i zoologiska trädgårdar och menageriet. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free