Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -
5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)egenskaper och hvilka här meddelas i utdrag. »Katten är ett af naturen rikt begåfvadt
djur. Han är ett litet lejon, en tiger i förminskad skala. Allt är fullkomligt
harmoniskt hos honom, ingen kroppsdel är för stor eller för liten. Äfven hans
sinnesförmögenheter äro väl utvecklade och passa till kroppen. Främst bland kattens
hufvudegenskaper står hans rörlighet, så väl till kropp som själ. Påfallande är äfven
hans böjelse för renlighet; oupphörligen slickar och putsar han sig. Alla hårstrån
från hufvudet till svansspetsen skola ligga i fullkomlig ordning, och för att släta
hufvudets hårbeklädnad fuktar han tassen och kammar sig med den. Han har stor
förmåga att bedöma afstånd i rummet, vet ej hvad svindel vill säga och beräknar
skickligt den kraft han behöfver använda för ett språng. Mindre utveckladt är deremot
tidsinnet hos honom: sin vanliga middagstid känner han visserligen, men för sina
obundna lefnadsvanor har han mera behof af rumsinnet än tidsinnet. Han saknar
hvarken färg- eller tonsinne: han igenkänner en menniska på drägten och på rösten.
Han har ett förträffligt lokalminne: i hela granskapet stryker han omkring, i alla
hus, kammare, källare, under alla tak, i alla vedbodar och vindsloft gör han sig
hemmastadd. I följd häraf har katten mycken förkärlek för sitt hem och fäster sig
mera vid bostaden än vid invånarne. Vid en flyttning följer han antingen ej med,
eller återvänder han till det gamla hemmet. Obegripligt är, att en katt, som i en
säck bäres milslångt från sitt hem, kan återfinna detta.
Kattens mod är utomordentligt och visar sig till och med mot de största
hundar, huru underlägsen han än är i kroppsstorlek och styrka. Så snart han får syn
på en hund, skjuter han rygg; ögonen gnistra af vrede blandad med afsky, och
redan på afstånd fräser han mot sin fiende. Stundom visar han lust att fly och
hoppar upp på vägglisterna eller kakelugnen eller försöker komma ut genom dörren;
men har en katta ungar, håller hon modigt stånd mot den anfallande, rusar
hänsynslöst på honom och klöser honom i ansigtet. Om hon blott har ryggen fri, fruktar
hon ej öfvermagten, ty front och flyglar vet hon att betäcka medelst sina tassar och
klor. Hon uthärdar, utan att vika, en ordentlig belägring till och med af fem eller
flera hundar. Hon kunde visserligen med ett enda språng hoppa öfver dem, men
hon vet, att hon då skulle vara förlorad, ty hunden skulle upphinna henne. Drager
fienden sig till baka, bibehåller katten likväl sin position, beredd på ett nytt anfall,
och håller ut, äfven om hundarne anfölle tio gånger. Någon gång händer det dock,
att han tager sin tillflykt till någon högt belägen oåtkomlig fristad. Med sitt mod
förenar katten oförskräckthet och själsnärvaro. Man kan väl jaga en katt på
flykten, men ej skrämma honom, som man kan göra med en hund eller häst. Dessa
senare hafva mera insigt om en förestående fara, men katten eger mera mod att
möta den; en katt låter aldrig förbluffa sig. Med rätta tillskrifver man katten
slughet och list. Orörlig och tålig ligger han länge och väl på lur framför ett råtthål.
Liksom alla listiga vet han att beherska sig och kan afvakta rätta ögonblicket. –
Känsla, stolthet och fåfänga eger han blott i ringa grad; han är också ej något
sällskapsdjur, utan danad för ensamheten; aldrig fröjdas han öfver en seger och aldrig
skäms han. Känner han sig skyldig till någon förbrytelse, fruktar han endast straffet.
Blir han agad, ruskar han på sig litet och kommer efter några minuter till baka,
liksom om ingenting händt. Likväl känner han sig ej litet smickrad, om han får
beröm, när han efter sin första jagtbedrift kommer in och förevisar den fångade
råttan. I sådant fall kommer han äfven sedermera in i rummen med sitt byte för att
ådagalägga sin skicklighet.
Det ligger mycken öfverdrift i hvad man talar om kattens inställsamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0146.html
