- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
128

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

exempel förtjenar äfven att omtalas. En katta hade genom någon tillfällighet
plötsligen blifvit skild från sina späda ungar, och dessa kommo sålunda i fara att
omkomma. Då fick egaren ett lyckligt infall. Grannens katta hade haft ungar, som
blifvit henne fråntagna. Hon blef nu utsedd till fostermor, åtog sig villigt vården
om styfbarnen och behandlade dem fullkomligt som sina egna. Men efter någon tid
kom den rätta modern till baka. Till sin stora glädje fann hon ungarne i goda
händer, och begge kattmödrarna förenade sig nu om att gemensamt vårda, uppfostra och
försvara de små.

Man antager vanligen, att katten ej är mottaglig for uppfostran; men dervid
gör man honom stor orätt. Om han behandlas väl och förståndigt, visar han
mycken tillgifvenhet för menniskan. Det finnes kattor, och jag har sjelf känt dylika,
hvilka flera gånger flyttat med sina herrskap från en bostad till en annan, utan att
återvända till det gamla hemmet. De insågo, att menniskan för dem har högre
värde än huset. Somliga kattor komma, så snart de få se sin herre på långt håll.
genast fram till honom, smeka honom, spinna förtroligt och söka på allt sätt lägga
i dagen sin tillgifvenhet för honom. De skilja då mycket väl mellan bekanta och
främmande personer samt tåla otroligt mycket af de förstnämnda, i synnerhet af
barn. Andra kattor beledsaga sitt herrskap på promenader, och jag har sjelf känt
två kattor, som brukade följa sin herskarinnas gäster ett stycke på vägen och efter
10 till 15 minuters promenad togo afsked med de mest inställsamma komplimanger,
hvarefter de återvände hem. Kattorna ingå äfven vänskapsförbindelser med andra
djur. Man känner exempel på det mest innerliga vänskapsförhållande mellan
hundar och kattor, i fullkomlig motsägelse till det bekanta gamla ordstäfvet. Om en
katt berättas till och med, att han tyckte mycket om att låta bära sig i munnen af
sin vän hunden. Om andra vet man, att de vid slagsmål mellan hundar bistått sina
vänner efter bästa förmåga, liksom de å andra sidan blifvit försvarade af hundar vid
kattslagsmål. Många kattor lemna utomordentliga bevis på sin klokhet; man kan
till och med få dem till att lefva i sällskap med småfoglar utan att göra dessa
något för när. Giebel iakttog, att när en tam sädesärla, som fick gå fritt omkring
i rummet, händelsevis hade sluppit ut på gården, kom en hankatt, som han egde,
flera gånger in med henne i munnen – naturligtvis utan att tillfoga henne någon
skada. Ett liknande exempel känner jag från min födelseort. En tam rotgel, som
egaren saknat under flera dagar, blef återförd af hans katt, hvilken sålunda ej blott
igenkänt fogeln, utan äfven fångat honom för att bereda sin herre en glädje. – Det
gifves tillräckliga bevis för detta djurs förstånd. I maj månad 1859 hade vår katta
fått fyra ungar, som hon omsorgsfullt gömde på höskullen. Efter tre till fyra
veckor kom hon en dag in till min moder och försökte med inställsamma åtbörder
förmå henne att följa med. Mina föräldrar följde efter henne, hon sprang förnöjd
öfver gården och försvann upp på höskullen; snart visade hon sig åter ofvanför
trappan och nedkastade derifrån den ena ungen efter den andra på en nedanför liggande
höbundt. Kattungarne blefvo naturligtvis vänligt upptagna. Det visade sig nu, att
kattan ej längre hade någon mjölk och hade varit klok nog att afhjelpa denna
olägenhet genom att öfverlemna omsorgen om ungarnes uppfödande åt husbondefolket.

Möss och sorkar, i synnerhet husmöss och fältsorkar, utgöra företrädesvis
kattens villebråd. På råttor våga sig icke alla, dock de flesta. Då katten är ung och
oerfaren, fångar och dödar han näbbmöss, men äter dem icke till följd af deras starka
mysklukt; längre fram låter han dem vara i fred. Ödlor, ormar och grodor,
majbaggar, gräshoppor och andra insekter förtär han till omvexling. Åtskilligt ofog låter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free