- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
129

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han äfven komma sig till last: han dödar många småfoglar, vågar sig på temligen
stora harar och nästan fullväxta rapphöns, lurar väl också på kycklingarne i
hönsgården, plundrar skafferiet, när han kan komma åt, och slår sig ibland till och med
på fiske. – Det är otroligt, hvad en katt förmår åstadkomma i utrotandet af råttor
och möss. Jag vill som ett exempel härpå meddela resultatet af Lenz’ iakttagelser.
»För att få veta huru mycket en katt kan uträtta i sitt utrotningsarbete mot
mössen, valde jag det på möss ovanligt rika året 1857. Jag inspärrade två 48 dagar
gamla half-angorakattor i ett litet till sådana försök inrättadt stall, gaf dem
dagligen mjölk och bröd samt derjemte 4 till 10 möss hvardera, hvilka de alltid
fullständigt uppåto. Då de voro 56 dagar gamla, fingo de endast mjölk samt hvardera 14
fullväxta eller åtminstone halfväxta möss. Kattungarne åto upp allt, utan att kasta
upp, befunno sig förträffligt och hade följande dag sin vanliga matlust... Kort tid
derefter blefvo de lössläppta, och jag instängde i samma stall klockan 9 på aftonen
en trefärgad 5 1/2 månad gammal half-angorakatt. Jag gaf honom ingen föda för
natten, men nästa morgon erhöll han en blandning af hälften mjölk och hälften
vatten. Jag hade ett förråd af 40 nyss dödade möss, och af dessa gaf jag honom en
del efter hand. Klockan 9 på aftonen, således efter 24 timmars fångenskap, hade
han förtärt 22 möss, hvaraf 11 fullväxta och de öfriga åtminstone halfväxta, och han
befann sig fullkomligt väl deraf... Under detta år voro mina kattor dag och natt
sysselsatta med att fånga och förtära möss, och likväl kunde hvar och en af dem på
en half timmes tid uppäta 8 möss, som jag kastade till dem, utom dem, som de
sjelfva fångade... Efter dessa iakttagelser antager jag som säkert, att under de
år, då riklig tillgång på möss finnes, hvarje mer än halfväxt katt förtär i medeltal
20 möss dagligen, alltså 7,300 om året. För i detta afseende mindre rika år räknar
jag 3,650 eller, i stället för möss, ett motsvarande antal råttor... För öfrigt
framgår af nyss anförda iakttagelser, liksom af andra, som man lätt kan anställa med
ugglor och vråkar, att möss äro föga närande; eljest skulle de ej utan skada kunna
förtäras i så stor mängd.»

Kattorna äro äfven nyttiga på annat sätt. De döda giftiga ormar, ej blott
huggormar, utan till och med de så utomordentligt farliga skallerormarne.
Rengger berättar, att han i Paraguay flera gånger sett kattor förfölja och döda
skallerormar medelst upprepade slag med tassarne, men de förtära aldrig ormarnes kött. –
På sina ställen, såsom i Belgien och i Schwarzwald, uppfödes katten mest för
skinnets skull. Till och med hans kött ätes ibland. »Kattlåret», berättar
Geoffroy-Saint-Hilaire vid skildring af en måltid under Paris’ belägring, »var förträffligt;
det hvita köttet har ett angenämt utseende, är fint, och smaken påminner något om
kallt kalfkött.»

Efter det ofvan sagda om den nytta och skada katten gör, instämmer jag med
Lenz, då han säger, att den som har en katt, hvilken endast gör ofog, men aldrig
någon nytta, den gör rätt uti att göra sig af med honom, men att om katten är
barnens lekvän, aldrig gör någon skada i huset och dag och natt jagar efter möss
och råttor, så handlar egaren klokt, om han omhuldar honom som en vän.

Bland kattens sjukdomar är skabben den vanligaste och farligaste, emedan den
smittar och ofta har dödlig utgång. Enligt Lenz botar man den med svafvelblomma,
som strykes på en rätt fet, tunn smörtårta, hvarefter denna skäres i tärningar och
gifves katten. Af ohyra lider katten icke mycket.

Af tamkatten finnas endast få racer eller varieteter. De blågrå äro sällsynta,
de ljusgrå eller Cyperkattorna allmänna nog, men för att vara äkta måste de ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free