- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
131

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera skada än nytta. Från de hittills skildrade kattarternas lefnadssätt skiljer sig
lodjurens ej obetydligt.

Ökenlon eller Karakaln (Lynx caracal, fig. 55), med en kroppslängd af 65
cm. och svanslängd af 25 cm., är ett äkta öken- eller steppdjur och såsom sådant på
det ändamålsenligaste utrustad. Kroppen är smärtare, benen högre och öronen
jemförelsevis större än hos den nordiska lon; färgen är grågul utan fläckar. Karakalns
utbredning är mycket stor: han bebor hela Afrika, sydvestra Asien samt Indien och
uppehåller sig i öknarna och på stepperna, hvaremot han lär undvika skogarne. I
lefnadssättet liknar han sina samslägtingar. Efter mina iakttagelser synes han i
förhållande till sin storlek vara den vildaste och mest obändiga medlemmen af hela
familjen. Enligt äldre underrättelser skall han dock i Asien hafva dresserats till jagt.

En denna närstående art är den i största delen af Afrika och sydvestra Asien,
ända till Indien, samt en del af Europa, vid Kaspiska hafvet, förekommande Sumplon (Lynx Chaus), ungefär af vildkattens storlek.

Europeiska lon (Lynx vulgaris, fig. 56) har en kroppslängd af omkring 1 m.
med en 15 till 20 cm. lång svans och en skulderhöjd af 75 cm. I vigt kan en
lohanne uppgå till 30, enligt uppgift från norsk källa till och med till 45 kilogram.
Han har en mycket stark och satt kroppsbyggnad; lemmarne äro kraftiga, i
synnerhet de grofva tassarne, hvilka erinra om tigerns eller leopardens. Öronen äro
temligen långa och tillspetsade samt sluta med en penselformig tofs af 4 cm. långa,
svarta, täta och upprättstående hår. På den tjocka öfverläppen finnas flera rader
styfva och långa morrhår. En tät, mjuk pels omhöljer kroppen och förlänges i
ansigtet till ett kindskägg, som på begge sidor bildar nedhängande spetsar och i
förening med öronpenslarne gifver loansigtet en egendomlig pregel. Pelsens färg är
ofvan och på sidorna rödaktigt grå, blandad med hvitt, med mer eller mindre
tydliga, mörkare rödbruna eller gråbruna fläckar; undersidan, benens insida, strupen,
läpparne och ögonkretsarne äro hvita; ansigtet är rödaktigt, örat invändigt hvitt,
utvändigt brunt och svart. Svansen är jemntjock och i yttre hälften svart, i andra
hälften otydligt ringad. Under sommaren är pelsen korthårig och stötande i rödt,
vintertiden långhårig och mera gråhvit. Färgen är för öfrigt mycket omvexlande
hos olika individer, hvilket gifvit anledning till uppställande af flera arter, såsom
kattlo, räflo, varglo, hvilka dock äro blotta färgförändringar. Honan tyckes i
allmänhet skilja sig från hannen genom mera rödaktig färg och otydligare fläckar;
de nyfödda ungarne äro hvitaktiga.

Lon var känd hos de gamla romarne, infördes från Gallien eller det nuvarande
Frankrike och visades i Rom under Pompejus. I Tyskland var han allmän under
medeltiden, men kan nu anses såsom derstädes utrotad. Han finnes i Alperna, men
har blifvit rätt sällsynt i Schweiz, förekommer ännu regelbundet i Krain och då och
då i Kärnthen. Mot öster börjar hans område med Karpaterna; härifrån och från
den preussiska gränsen mot norr och öster förekommer han regelbundet, i hela
Ryssland temligen allmänt. Enligt Radde bebor han äfven hela östra Sibirien. I Norge
finnes han i de högre liggande södra och sydöstra delarne, men endast sparsamt i
slättlandet kring Kristianiafjorden och långs vestkusten och aftager i antal norr om
Trondhjems stift. Inom Sverige påträffas han mer och mindre sällsynt i de flesta
landskap från och med norra Skåne och Bleking till och med Vesterbotten, men
minskas i antal dels i följd af förföljelser och dels genom landets uppodling och skogarnes uthuggning. Talrikast förekommer han ännu i norra och vestra delarne af
Svealand samt i södra och östra delarne af Norrland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free