- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
135

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en lo, stannade denne ändtligen och hunden gaf ståndskall. Han sköt ett skott, som
ej gjorde någon verkan, och hann ej affyra det andra förr än lon med ett språng
kastade sig på hunden, som bar spikklädnad. Då han närmade sig för att befria
hunden, släppte visserligen lon denne, men slog i stället sina klor i låret på jägaren,
som under försöket att lösgöra sig föll med ansigtet i snön och fick sin motståndare
öfver sig. Ur detta kinkiga läge räddades han genom mellankomst af hunden,
hvilken fortsatte striden, med lon tills denne måste stryka med. Hunden blef illa
tilltygad och skulle säkerligen icke hafva öfverlefvat händelsen, om ej spikklädnaden
skyddat honom.

Loskinnet räknas bland de skönaste och dyrbaraste pelsverk; men ty värr äro
håren sköra och afbrytas efter längre begagnande. Ett loskinn kostar 40 till 55
kronor, och de vackraste, nemligen de som komma från Sibirien, betalas på platsen
med 6 till 16 rubler. Lokött har ansetts och anses ännu som en läckerhet. Kobell
omtalar, att vid kongressen i Wien 1814 lostek ofta förekom vid de furstliga
personernas taffel, och i Lifland, meddelar mig Loewis, värderas lokött af både lägre och
högre samhällsklasser.

I södra Europa ersättes den vanliga lon af en något svagare art, Panterlon
(Lynx pardinus), som skiljer sig från honom, bland annat, genom olika färgteckning.

*



Geparder. – En öfvergångslänk mellan kattdjur och hunddjur bilda
Geparderna eller Jagtleoparden (Cynailurus). Namnet cynailurus (hundkatt) bära
de med full rätt: kattartade äro ännu hufvudet och den långa svansen, men hela
den öfriga kroppen liknar hundarnes, i synnerhet de långa benen och tassarne.
Apparaten för klornas indragning finnes väl, men de hit hörande musklerna äro så
svaga, att klorna nästan alltid sticka fram och derför äro utsatta för nötning, liksom
hos hundarne. Tandbyggnaden liknar i hufvudsak kattornas, men hörntänderna äro
hoptryckta, liksom hundarnes. Denna mellanställning uttalar sig äfven i gepardernas
lynne: ansigtsuttrycket är kattlikt, men hundens godmodighet framlyser ur ögonen.

Ännu är ej utredt, huru vida det finnes flera än en art i detta slägte. Några
forskare anse den afrikanska och den asiatiska geparden vara en och samma art, andra
antaga till och med tre arter, af hvilka åtminstone två äro lätta att urskilja: Tschitan
eller asiatiska geparden (Cynailurus jubatus) och Fahhaden eller afrikanska
jagtleoparden (C. guttatus, fig. 57). Denna fråga har emellertid för oss ringa betydelse,
alldenstund lefnadssätt och lynne äro alldeles enahanda för alla tre. Tschitan är
mycket smärt, hufvudet är litet och mera hundlikt långsträckt än kattlikt afrundadt,
öronen äro korta och breda och ögonen hafva rund pupill; pelsen är temligen
långhårig och yfvig, i synnerhet på ryggen, och bottenfärgen ljust gulgrå med svarta
och bruna fläckar; kroppslängden är 1 m. och svansens längd 65 cm. Den
afrikanska arten, som är ännu smärtare byggd än den asiatiska, saknar nästan alldeles man
på nacken; pelsens bottenfärg är hos denna art orangegul och svansspetsen hvit i
stället för svart.

Tschitan finnes i hela Sydvestra Asien och är, såsom färg och byggnad antyda,
ett äkta steppdjur, som måste förskaffa sig sitt uppehälle mindre genom styrka än
genom vighet. Han smyger sig på sitt byte på ett sätt, som mera påminner om
räfven eller vargen än om katten, han springer likt vindthunden och saknar de
flesta kattdjurs förmåga att klättra. Hans snabbhet och uthållighet äro ej synnerligt
stora, och en antilop springer snart ifrån honom. På grund af hans medfödda list

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free