- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
149

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 2:a Familjen: Hunddjur (Canidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUNDAR.

149

likna mycket den vilda bezoargeten; brokiga kaniner, som blifvit lössläppta, få efter
några år ungar, som ej kunna skiljas från de vilda och äro fullkomligt vilda. -
Att på det hela taget schakalen härvid måste hafva spelat den vigtigaste rollen,
tyckes mig framgå af hundkraniets bildning, och det torde väl slutligen ej vara
endast en tillfällighet, att menniskoslägtets gamla kulturländer från Indien till
Medelhafvet nästan fullkomligt sammanfalla med schakalens hemvist.» - Till samma åsigt
som Blasius kommer Darwin. Emellertid låter ingen om hundens härstamning
uttalad åsigt bevisa sig.

Fig. 63. Dingo (Canis Dingo).

af nät. st.

Ett exempel på att tama hundar fullkomligt förvildas lemnar oss D ing o n eller
Varragalen (Canis Dingo, fig. 63), Nya Hollands så kallade »vilda hund», som
äfven jag förr till följd af hans lefnadssätt hållit för en ursprunglig vild art, men.
nu, sedan jag sett flera stycken,- endast kan anse för en förvildad fårhund. Huru
och när denne hund förvildats, kan visserligen icke afgöras, men. hela djurets pregel
är en tam hunds. Dingon blir ungefär så stor som en medelstor fårhund, har en
undersätsig gestalt, stort och klumpigt hufvud med trubbig nos, upprätta, nedtill
breda, upptill afrundade öron, yfvig till hälen, nående svans, korta ben och temligen
jemn pels. Färgen skiftar från obestämdt blekt gulrödt mer eller mindre i grått,
till och med i svartaktigt. Strupe, bröst, buksida och svans pläga vara ljusare,
ryggsidan deremot mörkare. Denna färgteckning är den vanliga, men äfven svarta
din-goer finnas, och somliga hafva äfven hvita tassar. Ännu i dag finner man dingon i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free