- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
153

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 2:a Familjen: Hunddjur (Canidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUNDAR.

Linné, naturhistoriens fader, har med en af sina egendomligt kortfattade och
slående beskrifningar skildrat Hushunden på följande sätt - så långt hans
latinska beskrifning kan återgifvas på svenska -: »Äter kött, as och mjöliga
växtämnen, ej grönsaker; smälter benknotor, kräks efter gräs; gör sitt tarf på en sten;
album grcecum, ytterst frätande. Dricker lapande; kastar sitt vatten åt sidan, i godt
sällskap ofta hundradetals gånger; nosen fuktig, har fin lukt; springer på sned, går
på tå; svettas föga, låter tungan hänga ute, då vädret är hett; går i krets kring
det ställe, der han vill lägga sig att sofva, hör väl under sömnen, drömmer.
Hyndan drägtig i nio veckor, föder fyra till åtta valpar, hannvalparne likna fadern ocb
honvalparue modern. Trogen i allt, menniskans följeslagare, svansar när hans herre
nalkas, låter ingen slå honom; då herrn är på resa, springer hunden förut, stannar
vid korsvägar och ser sig om; läraktig, letar upp förlorade saker, gör runden om
natten, anmäler besök, håller vakt på lass, kör bort boskapen från åkern, håller
ren-hjordarne till samman, vaktar nöt och får mot rofdjur, håller lejon på afstånd,
drifver upp vildt, gör stånd för änder, bringar det fälda villebrådet till jägaren utan
att snatta, vänder stekspett i Frankrike, drager vagnar i Sibirien. Tigger vid
bordet; drager in svansen med blygsel när han. stulit; äter glupskt. Herre hemma
bland de sina, fiendtlig mot tiggare, angriper främmande utan att vara retad.
Helår sår, gikt och kräfta genom att slicka derpå. Tjuter vid musik; biter i en kastad
sten; illamående och illaluktande vid annalkande oväder. Lider af binnikemask,
smittar med vattuskräck. Till sist blir han blind och gnager sig sjelf. Föraktad af
inuhammedanerne; offer för dem, som studera blodomloppet m. m.»

Hundarne äro lika mycket dag- som nattdjur. Sällskapligheten är ett af
grunddragen i deras karakter och har ett tydligt inflytande på deras lefnadssätt. De äta
allt, hvad menniskan förtär, så väl animalisk som vegetabilisk föda och lika väl kokt
som rått. Men i synnerhet tycka de om kött och snarare det, som är något
ankommet, än det friska. När tillfälle gifves, förtära de as med verklig förtjusning, och
till och med de bäst hållna hundar sky ej det smutsigaste afskräde. Af kokt föda
föredraga de mjöliga och söta saker, och äfven af frukter äta de hellre de söta ’ån
de sura. Benknotor, god köttsoppa, bröd och mjölk äro hundens lämpligaste
födoämnen; fett och mycket salt skada honom. Äfven med bröd allena kan man
fodra honom, om man gifver honom sin föda på bestämda tider. Han bör aldrig få
sin mat varm, endast ljum och serverad i väl rengjordt kärl. En gammal hund
behöfver endast äta en gång om dagen, men det är dock bättre att fodra
honom-två gånger dagligen, och om han får äta sig väl mätt om aftonen, vaktar han
mera pålitligt än en hungrig hund, som lätt låter muta sig. Vatten dricka alla
hundar mycket och ofta, det är nödvändigt för deras helsa att alltid hafva riklig
tillgång derpå. De lapa upp sin dryck med tungan, som de böja framåt i form af
ett skedblad.

Hunden springer och simmar raskt och kan äfven till en viss grad klättra,,
men går icke gerna utan att få svindel långs branten af en afgrund. Under
gången håller han kroppen i en egendomlig sned ställning. Han kan göra ganska långa
hopp under sitt snabba språng, men tvära vändningar och sidorörelser äro obeqväma
för honom. Simkonsten är medfödd för hundarne, och många af dem tycka mycket
om att bada; endast de bortklemade hafva fruktan för vatten. De afrikanska
hundarne besitta i synnerhet förmågan att klättra; de äntra ganska behändigt öfver
murar och upp på de låga husens tak samt springa likt kattor med fullkomlig säkerhet
på de smalaste afsatser. Hunden hvilar sig antingen sittande på bakbenen eller lig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free