- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
154

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 2:a Familjen: Hunddjur (Canidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROFDJUR.

gande på sidan eller på magen, i hvilket senare fall han lägger båda bakbenen åt
sidan men sträcker frambenen rätt framåt och stöder hufvudet mellan dem; sällan
utsträcker han dervid äfven bakbenen bakåt. Alla hundar sofva gerna och ofta,
men aldrig länge i sänder. Deras sömn är lätt och orolig, ofta åtföljd af drömmar,
.som yttra sig genom ett sakta morrande eller skällande eller viftande med svansen.
De äro i allmänhet mycket renliga, och den plats, der de hållas, samt i synnerhet
deras sofplats bör alltid vara snygg.

Hundens sinnen äro skarpa, men mycket olika utbildade hos olika racer. Alla
starka retningar af sinnes verktygen äro dem obehagliga; i synnerhet afsky de ett
.skärande eller starkt ljud och en stickande lukt, men ljussken synes icke besvära
dem. Klockringning och musik kommer dem att tjuta; eau de cologne,
salmiakspi-ritus, eter och dylika ämnen ingifva dem verklig fasa, om man tvingar dem att
lukta derpå. Hos många hundracer är luktsinnet utveckladt till en sådan grad, att
vi icke kunna göra oss ett begrepp derom.

Man skulle kunna skrifva volymer öfver hundens själsegenskaper, men att med
några få ord skildra dem är mycket svårt. Scheitlin har gifvit en förträfflig
beskrifning öfver hundens själ med ungefär följande ord: »Huru stor den kroppsliga
olikheten mellan olika hundar än är, är dock den andliga ännu större; ty somliga
äro alldeles oläraktiga, under det andra ögonblickligen lära sig allt möjligt.
Somliga kan man snart och fullständigt tämja, andra alldeles icke, och hvad några tycka
om, afsky andra. Pudeln går sjelfmant i vatten, spetshanden vill aldrig lemna hemmet.
Doggen låter dressera sig till menniskojagt, pudeln är omöjlig dertill. Endast
jagt-hunden har den utomordentligt fina näsan, endast björnhunden biter björnen mellan
bakbenen, endast den långsträckte taxen, som nästan tyckes hafva behof af ett par
ben midt under buken, kryper i trånga gräfsvinshålor med samma förtjusning som
den slagtarhund en visar, när han löper omkring en flock boskap.
Newfoundlandshunden fruktar icke ens Vargarne, han är en förträfflig herdehund, gräfver, simmar
och dyker mästerligt, och bergar till och med menniskor från att drunkna. Äfven
slagtarhunden mäter sig med vargen, är en god vallhund, jagar vildsvin och andra
större djur, är förståndig och trogen men går icke i vattnet, om han kan undvika
det. Man nyttjar och missbrukar honom till hetsjagter, hvilket gör honom allt
vildare, och i synnerhet mot kalfvarne, som ej kunna försvara sig, är han en
verklig tyrann. Hans blodtörst är verkligen vidrig, och hans håg att bitas, att dricka
blod och sönderslita qvarlefvorna af döda djur äro fula egenskaper. Vindthunden
frånkänner man nästan allt förstånd, läraktighet och trohet till sin herre, hvarför
anan äfven berömmer honom för hans vänlighet mot alla, af hvilka han låter smeka
sig; dock kan han dresseras till jagt. Knähunden duger icke till annat än sällskap
och nöje; att låta bära sig på mjuka armar, sofva på soffan vid sin herskariunas
sida, morra emot hennes icke-favoriter, dricka ur samma glas som hon, äta på samma
tallrik och låta kyssa sig, detta är bologneser- och kingcharleshundarnes uppgift.
Jagthunden berönimes med rätta för sin fina näsa, sin läraktighet och trohet emot
sin herre. Lika förståndiga och pålitliga äro gårdvaren och fårhunden. Polar
hunden utmärker sig för sin styrka och snabbhet som dragare, sin oräddhet och sin
omättlighet i förening med förmåga att uthärda hunger. Doggen är med sitt lilla
förstånd trogen, en god väktare, vild och modig mot vildsvin, lejon, tigrar och pantrar.
Han är ej rädd om sitt lif, låter dressera sig till menniskojagt och reder sig mot
flera fullväxta män. Med ett språng störtar han sig på sin motståndare, slår honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free