- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
163

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 2:a Familjen: Hunddjur (Canidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUNDAR.

163

ögonblicket rusade hunden mot honom, satte tassarne upp i bädden och hotade
honom med sina fruktansvärda tänder så tydligt, att han fann rådligast att förhålla
sig fullkomligt stilla. Så ofta han gjorde något försök att påkläda sig, upprepades
samma historia. Nu ville händelsen, att just på den dagen ingen besökte honom,
och han fick derför det nöjet att, tack vare sin präktiga hund, hela dagen lefva utan
både mat och dryck. Omsider räddades han från den ohöfliga bestens
hänsynslöshet genom dennes forne herre.

En mindre race är den egentligen blott såsom knähund hållna Mopsen (Canis

familiaris fricator, fig. 66).

En större race begagnades fordom till den ohyggliga jagten på’ menniskor.
Redan vid Mexikos eröfring använde spaniorerne dylika hundar mot indianerne, och
en af dessa doggar vid namn »Bezerillo» har blifvit ryktbar för sin otroliga
djerfhet och klokhet. Vid ett anfall brukade han störta sig in i indianernes tätaste
hopar, fattade dem i armen och förde dem som fångar till spaniorernes läger. Följde

Fig. 67. Gräfsvinshund eller Tax (Gams familiaris vertayus).

Vs

nat- st-

de utan motsträf vi gliet, gjorde han dem ingen vidare skada, men om de vägrade,
slog han dem ögonblickligen till marken och strypte dem. De indianer, som
underkastat sig, visste han väl att skilja från fienderna och rörde dem aldrig. Så grym
och förfärlig han än var, visade han dock stundom mera mensklighet än hans herrar.
Såsom exempel härpå anföres följande historia: En morgon ville kapten .Jago de
Senadza skaffa sig nöjet att se Bezerillo sönderslita en gammal fången indiankvinna ;
han lemnade henne derför ett bref jemte uppdrag att öfverbringa detta till
ståthållaren, under förutsättning att doggen, som lössläpptes genast efter gummans afgång,
skulle fasttaga och sönderslita henne; då den stackars svaga indianskan såg den
rasande dogge"n störta emot henne, satte hon sig full af fasa på marken och båd
honom med rörande ord, att han måtte skona henne; på samma gång visade hon
honom brefvet och försäkrade, att hon vore tvungen att bära detta till ståthållaren
och uträtta sitt ärende; den rasande hunden hejdade sig, och efter en kort
öfverläggning närmade han sig vänligt den gamla. Till nyare tiders skam begagnade
man ännu år 1798 dessa hundar för samma ändamål, men då var det engelsmännen,
som bedrefvo menniskojagt medelst hundar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free