- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
177

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 2:a Familjen: Hunddjur (Canidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÄFVAR.

177

flygter, men tackor och lam får han endast skrämma genom att låtsa s5g vilja bita
dem. Nästan otroliga saker berättas om hans förmåga att uppfatta sin herres ord.
En herde tillsade sin hund att vakta »rapsen». Djuret studsade ett ögonblick,
sannolikt emedan det icke förr hört ordet, men efter kort öfverläggning gjorde det sin
rund kring hjorden, undersökte de särskilda fälten och stannade slutligen framför
ett, hvars gröda skilde sig från de öfrigas, och detta var verkligen rapsfältet.

Hvad fårhunden är för hjorden är Spetsen (Canis familiaris domesticus
po-mcramiSj fig. 76) för hemmet och huset. Af medelmåttig storlek eller derunder,
med spetsig nos, korta ben och lång svans, till färgen rent hvit, gul, räf röd eller
grå, undantagsvis svart med hvita tassar och pannbläs, är han en förträfflig hund,
som mest användes till väktare på gårdar eller i husen eller ock på lass, med
hvilken senare uppgift han då äfven förenar den, att vara ett muntrande sällskap åt
formannen i dennes enformiga, tröttande verksamhet. Bäst är den pommerska
spetsen, som derför också gifvit namn åt racen. Som gårdens väktare är han ovärderlig
för sin vaksamhet och omutlighet, men man måste tillåta honom att fritt ströfva
omkring under utöfvandet af sitt kall, ty han är allt för stor vän af friheten att
kunna fördraga bandhundskedjan.

Hit höra ock den i norra Skandinavien allmänna Norrlandshunden eller
Björnhundeii och en från denna foga afvikande, men långhårig race,
Lapphunden (Canis familiaris domesticus lapponicus). De äro mindre än allmänna
fårhunden, men i förhållande till sin storlek utmärkta genom styrka, uthållighet och
mod. Vid björnjagt är deras uppgift så väl att uppspåra eller uppstöta björnen
som att under förföljelsen oroa honom genom nafsningar baktill och få honörn att
stanna, tills jägaren hinner fram. Dessutom tjena de i synnerhet lapparne såsom
vallhundar, och deras pels är mycket högt värderad.

Ej mindre nyttig än dessa hundar är Eskimå hund e n (Canis familiaris
domesticus "borealis, fig. 77), som på jordens norra del måste betraktas såsom de
-derstädes boende vilda folkens vigtigaste husdjur. Han öfverträffar merendels
fårhunden i storlek, men skiljer sig från honom genom sitt vargen liknande yttre, de
upprättstående öronen, den tjocka pelsen, som under vintern synes rigtigt ullig, och
det listiga uttrycket *.

* #

Räfvar. - Från hundarne, Vargarne och schakalerna skilja sig Räfvarne
(Vul-pes) genom den långsträckta bålen, det spetsnosiga hufvudet, den aflånga och sneda
pupillen, de korta benen, den långa, yfviga svansen samt derjemte genom sina
själsegenskaper och sitt lefnadssätt.

Bland våra i vilda tillståndet lefvande däggdjur står den Vanliga räfven
.(Canis [Vulpes] vulpes, fig. 78) i visst hänseende främst. Knappt någon
medlem af denna klass kan nemligen berömma sig af så stor ryktbarhet eller är s?i
.allmänt känd som den skälmen Mickel, sinnebilden för list, förslagenhet, bedrägeri,
illfundighet och, så att säga, ett slags simpel ridderlighet. Han är med i
ordspråken, han prisas i sång och saga, och till och med en af Tysklands största skalder,
Goethe, har ansett honom värd att besjungas. Den, som vetat tilldraga sig en så
.allmän uppmärksamhet, måste vara utrustad med ovanliga egenskaper. Räfven är
också ett i .sitt slag fulländadt djur. »Prydligare än samslägtingarne så väl i drägt

* En liflig och malande skildring af eskimåhunden, hans lynne, lefnadssätt och användande,
iinner läsaren uti »Grönland, dess natur och invånare» af T h. Fries. Öfvers, anm.

Brehm, Däggdjurens lif. 2:a uppl. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free