- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
192

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 3:e Familjen: Hyenor (Hyænidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af med en menniska. På fullväxta karlar vågar hon sig dock ytterst sällan, och
derför är ingen rädd för hennes styrka.

Vid den tiden, då det är mest godt om föda, således i det inre af Afrika vid
början af regntiden och i norra delen om våren, föder honan på bara marken i en
af henne sjelf gräfd, konstlös håla eller i någon klippskrefva 3 till 7 ungar.
Infångade såsom mycket unga, blifva hyenorna lätt tama och uthärda mycket väl i
fångenskapen, men vid tilltagande ålder blifva de vanligen blinda. I fångenskapen
hafva de sällan fortplantat sig.

Till följd af den skada, dessa rofdjur göra, förföljas de ganska ifrigt af de
europeiska kolonisterna. Man skjuter dem, fångar dem i fällor och fallgropar,
förgiftar dem eller fångar dem lefvande. Huru sistnämnda fångstsätt brukas i Egypten,
har jag hört berättas af många trovärdiga män. Hyenfängaren begifver sig, försedd
med en yllematta, till någon klipphåla bland bergen, soni han sedan gammalt
känner såsom ett gömsle for hyenorna, Han kryper in i hålan tills han kommer fram
till bytet, som förråder sig genom sina grönglänsande ögon. Hyenan drager sig, argt
morrande, till baka så långt hon kan. Hennes fiende närmar sig, kastar mattan
öfver hennes hufvud och sig sjelf på samma gång öfver hyenan och söker så mycket
som möjligt inveckla henne i klädet och få henne att bita sig fast deruti. Då har
han spelet vunnet; han binder till sammans benen på henne och kastar slutligen en
snara om hennes hals för att strypa henne eller tillsnörar blott hennes gap. Af
muhammedanerne användes ingen enda del af hyenan, emedan de med rätta anse
henne såsom ett orent djur.

Hyenor. – I urtiden voro hyenorna utbredda öfver en mycket större del af
jorden än nu, och voro icke sällsynta i södra och mellersta Europa, såsom de
mångenständes funna lemningarna af den utdöda Grotthyenan tillräckligt bevisa. För
närvarande känner man fyra lefvande arter af denna grupp, af hvilka den fjerde är
en förmedlande länk mellan hyenorna och zibetkattorna.

Den Fläckiga hyenan (Hyæna crocuta) skiljer sig genom sin kraftigare
byggnad och fläckiga pels från den i menagerierna vida vanligare strimmiga hyenan
och den enfärgade strandvargen. Färgen är hvitgrå, mer eller mindre dragande i
ljusgult; på sidorna och låren har hon mörka fläckar; hufvudet är brunt, men på
kinderna och hjessan rödaktigt, tassarne äro hvitaktiga; svansen har bruna ringar, i
spetsen är den svart. För öfrigt vexlar färgen ej obetydligt. Längden är ungefär
1,30 m. och höjden omkring 80 cm. Fläckiga hyenan bebor södra och östra Afrika
från Kap till 17° nordlig bredd och uttränger, der hon förekommer i större antal,
nästan helt och hållet den strimmiga arten. I Abessinien och Ostsudån förekomma
båda arterna, men den fläckiga blir mot söder allt allmännare och slutligen den enda
arten. I Abessinien är hon vanlig och går här upp på bergen ända till 4000 m.
höjd öfver hafvet. Araberne kalla henne »Marafil». Många påstå, att hon angriper
sofvande och utmattade menniskor. Enligt min erfarenhet var hon alltid feg och
gick ur vägen för menniskan. Det är denna art, om hvilken sagorna mest tala.

Den mindre allmänna Schabrakhyenan eller Strandvargen (Hyæna
Irunnea) skiljer sig från de öfriga mest genom sin långa, grofva, åt båda sidor bredt
nedhängande ryggman och förekommer i södra Afrika.

Den Strimmiga hyenan (Hyæna striata, fig. 82) slutligen är oss väl bekant
från menagerierna. Pelsen är grof, sträf och långhårig, till färgen hvitgul med
svarta tvärstrimmor. Vanliga längden omkring 1 m. Denna art förekommer från
Sierra Leone tvärs öfver Afrika och genom hela Asien ända till Altai. Hon är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free