- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
197

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 4:e Familjen: Skunkdjur (Viverridæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GENETTER.

197

sade. Ögonen hafva en äkta kattpupill, som om dagen har formen af en smal springa.
Benen äro ganska korta. Analkörteln afsöndrar i ringa mängd ett fett ämne med
stark mysklukt. Fallen är kort, tjock och glänsande, färgen ljusgrå, dragande i
gult, med mörka fläckar.

Detta lilla nätta, men på samma gång rofgiriga och mordlystna djurs egentliga
hemland utgöres af trakterna kring Atlas. Men det finnes äfven i södra Europa,
företrädesvis i Spanien och södra Frankrike, ehuru ganska sällsynt. Genetten
förekommer både på slätter och i bergstrakter, så väl skogiga som skoglösa. Helst
brukar han uppehålla sig på fuktiga ställen, der bäckar och källor omvexla med buskar

Fig. 84. Ginstkatt eller Genett (Genetta vulgaris). V4 af nat. st.

och bergsklyftor. Här kan jägaren stundom äfven om dagen få se en skymt af
honom; med ålens halhet och räfvens vighet glider han fram mellan stenar, grästufvor
och småbuskar, men hans likhet i färg med stenarne gör det svårt att följa honom
med ögonen, och vanligen försvinner han ur jägarens åsyn, innan denne hinner skjuta.
Hans föda består af små gnagare, foglar och deras ägg, äfvensom insekter, hvilka
lian förstår att uppsöka äfven i deras mest fördolda gömslen. Jag känner intet
däggdjur, som så förenar ormens smidighet med mårdens snabbhet. Det ser ut som om
hans kropp hade tusende leder. Då han fått sigte på ett byte, glider han ljudlöst
utefter marken, med bålen och svansen utsträckta i en rak linie, springer plötsligt
med ett väldigt hopp på sitt offer, griper det med ofelbar säkerhet samt stryper
det under belåtet morrande. Då han äter, reser han borst, som om han ständigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free