- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
201

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 4:e Familjen: Skunkdjur (Viverridæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANGUSTER.

201

sjelfva trott på dessa sagor, och att det är ifrån detta folk, som Plinius fått dem,
är otvifvelaktigt. Visserligen har det varit nyare tider förbehållet att noggrannare
utforska ichneumons lefnadssätt, men redan för flera århundraden sedan uttalade
flera resebeskrifvare sina tvifvelsmål angående ichneumons nytta, så att sagorna
redan då upphört att gälla.

En fullväxt ichneumon öfverträffar vida huskatten i storlek, ty han blir
ungefär 65 cm. lång, oberäknadt svansen, som blir åtminstone 45 cm. Till följd af sina
korta ben ser han emellertid ut att vara mindre än han är. Sällan finner man en
fullväxt hanne, som är mer än 20 cm. hög öfver manken. Han är smärt, men mera
starkt byggd än de flesta arter i familjen. Benen äro korta, fotsulorna nakna och
tårna till hälften förenade genom en kort hud; den långa svansen synes, till följd
af de långa håren vid svansroten, vara ganska tjock, liksom småningom öfvergående
i sjelfva kroppen, och slutar med en hårpensel; ögontrakten är naken och derigenom
framträda de små, eldiga ögonen ännu mera; öronen äro korta, breda och afrundade.
Pelsen består af en tjock bottenull af rost gul färg, täckt af 6 till 7 cm. långa
stickelhår, hvilka äro svarta med hvitgula ringar och grågula spetsar; härigenom får
fäl-len i sin helhet en gröngrå färg, som förträffligt harmonierar med de ställen, der
djuret vistas; på hufvudet och ryggen är färgen mörkare och på sidorna och buken
ljusare; benen och svansspetsen äro svarta; for öfrigt vexlar färgen hos olika
individer. Ichneumon är utbredd öfver hela nordliga Afrika och vestra Asien, så väl i
Palestina som i Egypten och Berberiet. Han aflägsnar sig aldrig långt från
lågländerna. Bäst trifves han bland rör och vass invid flodstränder och sidlända
sädesfält; der uppehåller han sig om dagarne och bildar sig bland vassen smala
gångstigar, som leda till hans djupa men ej vidsträckta bo. I detta föder honan om
våren eller början af sommaren 2 till 4 ungar, hvilka dia ganska länge och ännu långt
efteråt förses med föda af båda föräldrarne.

Namnet ichneumon, som betyder »uppspårare», förtjenar han i hvarje hänseende.
Till lynne och lefnadssätt öfverensstämmer han med den honom till formen liknande
mården och har samma obehagliga lukt, samma list, tjufaktighet och mordlust som
denne. Enligt mina iakttagelser går ichneumon blott om dagen ut på rof. Han äter
alla djur, som han kommer öfver och rår på, såsom däggdjur, från haren till mössen,
och foglar, från gåsen till de små sängarne; dessutom förtär han ormar, ödlor,
insekter, maskar o. d. och sannolikt äfven frukter. Hans tjufverier hafva ådragit honom
de egyptiska böndernes djupa hat, ty han utplundrar på det mest obarmhertiga sätt
deras hönsgårdar och dufslag. Någon verklig nytta gör han icke, äfven om man
får hålla honom räkning för, att han utrotar ormar. I nedra Egypten, hans
egentliga hemland, har ban för närvarande alls intet att skaffa med krokodilerna, emedan
dessa derstädes äro utrotade, och således kan han hvarken vederlägga eller bekräfta
sagorna om sina berömda förfäders hjeltedater. Dock förefaller det troligt för hvar
och en, som känner honom, att hans förfäder ej varit dumma nog att krypa in i
krokodilens tandrika gap, och i alla händelser hafva ichneumonerna ända från
forntiden mera älskat hönsägg än krokodilens ägg, hvilka, såsom bekant är, sorgfälligt
vaktas af honan. Bortröfvandet af äggen är ingen småsak - en gammal
krokodil-mor -kan stundom vara ganska onådig till och med mot ichneumon.

Om man obemärkt betraktar ichneumon ute på ströftåg, ser man honom
långsamt och försigtigt smyga öfver fälten eller ibland vassen. Hans gång är högst
egendomlig: det ser ut, som om han glede fram utefter jordytan utan att röra en
lem. Under sommaren finner man honom sällan ensam, utan vanligen en hel familj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free