- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
204

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204 BOFDJUE.

de flesta Skunkdjur hafva de analkörtlar, hvilka dock aldrig, såsom hos många bland
de förra, afsöndra ett välluktande ämne; tvärt om räknas hit just de vidrigast
luktande bland alla djur, stinkdjuren. Kroppens hårbeklädnad är vanligtvis särdeles
tät och fin, och inom inårdfamiljen finnas de värdefullaste af alla pelsdjur.

Mårdarne förekomma i alla verldsdelar, med undantag af Australien, under
snart sagdt alla breddgrader och höjdregioner, på slättlandet så väl som på fjellen;
företrädesvis bebo de skogar och bergstrakter, men träffas också ute på öppna faltet,
i trädgårdar och i menniskans boningar. Några äro landdjur, andra vattendjur, de
förra äro vanligtvis utmärkta klättrare, alla kunna simma. De flesta gräfva sig
hålor i jorden eller taga redan färdiga bostäder i besittning, andra slå sig ned i ihåliga
träd eller bemägtiga sig ekorrens eller någon fogels näste, med ett ord, denna
familjs medlemmar hålla till godo med hvad slags bostad som helst, från den
naturliga bergsklyftan till den konstgjorda jordhålan, från kryphål i menniskans hus till
det af grenar eller rötter danade gömslet i den ensligaste skogstrakt. De flesta
hafva fasta bostäder, dock tvingas äfven många af omständigheterna till ett
kringströfvande lefnadssätt. En och annan art bland dem, som bebo nordliga länder,
faller vintertiden i dvala; flertalet är deremot i rörelse under hela året.

Nästan alla arterna äro särdeles lifliga, snabba och viga djur. Då de gå, trampa
de på hela fotsulan, vid simmande begagna de så väl tassar som svans, och trots sina
trubbiga klor kunna de klättra med stor färdighet. Deras sinnen, i synnerhet lukt,
hörsel och syn, äro väl och nästan likformigt utbildade. Intelligensen är hos de
flesta arterna ganska utvecklad: de äro kloka, listiga, misstänksamma, försigtiga, men
på samma gång modiga, blodtörstiga och grymma; mot sina ungar visa de
utomordentligt stor ömhet. Somliga äro sällskapliga, andra deremot älska ensamheten
eller lefva tidtals parvis. Många äro i verksamhet så väl natt som dag, flertalet bör
dock anses för nattdjur. I bebodda trakter ströfva de först efter solnedgången ut
efter rof. De hemta sin föda företrädesvis ur djurriket; hon utgöres mest af små
däggdjur, foglar och deras ägg, grodor och insekter. En och annan åtnöjer sig med
fiskar, kräftor, snäckor och musslor, många försmå icke ens as, andra åter lifnära sig
tidtals med växter. Öfverraskande är dessa små djurs utomordentliga blodtörst; om
tillfälle yppar sig, döda de vida mera än de behöfva till föda, ja, många arter
berusa sig, så att säga, med blod, som de suga ur sina offer.

Ungarnes antal är ganska vexlande, så vidt man har sig bekant, från 2 till 10.
De komma blinda till verlden och måste länge däggas och ompysslas. De bevakas
sorgfälligt af modern, som, då fara är på färde, modigt försvarar dem och släpar dem
bort till ett nytt bo, så snart hon ej anser sig trygg i det gamla. Råka de såsom
helt små i fångenskap, kan man genom lämplig uppfostran få dem särdeles tama, så
att de icke blott såsom en hund följa sin herre, utan äfven till hans bästa idka jagt
och fiske. En art har till och med blifvit ett verkligt husdjur och lefver sedan
urminnes tider i fångenskap.

På grund af sin rofgirighet och blodtörst göra de stundom menniskan en ej
obetydlig skada; emellertid är den nytta, de medelbart eller omedelbart uträtta, vida
öfvervägande; de föra nemligen formligt utrotningskrig mot en hel mängd
skadedjur, och deras skinn gifva oss våra yppersta pelsverk. Enligt L om er komma
årligen inemot 2l/% million skinn af mårddjur på den europeiska marknaden,
motsvarande ett värde af 18 millioner kronor. Köttet ätes blott af mongoliska jägare. En
eller annan rättroende katolik anser fiskutterkött för lämplig föda under fastan, och
somliga finna gräfsvinsköttet smakligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free