- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
215

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STINKMARDAK. 215

?iie efter den andre af sina fiender grep han i nacken, bet till af alla krafter, och
offren hunno endast uppgifva ett ångestskri innan de uppgåfvo andan. Långt innan
en timme var förliden, hade också alla 50 råttorna sträckts till jorden, och midt
ibland dem hvilade nu den tappra kämpen.»

Vid sina kaninjagter stöter fretten stundom på fiender, som inqvarterat sig i
kaninernas kolonier. Så t. ex. kan han någon gång här sammanträffa med en iller;
då uppstår mellan dessa någorlunda jemnstarka och lika viga djur en fruktansvärd
strid, som väcker ganska stor oro hos frettens egare, enär denne har stor anledning
att frakta för sin jagtkamrats lif.

Veslorna (Must cl a) äro ännu mera smärta och långsträckta än de öfriga
tiiårddjuren, hafva en något spensligare, bakåt smalare skalle samt öfre roftanden
något annorlunda formad än hos föregående. Småveslan eller Snömuseu (Musici
nivaliSj fig. 90 och 91, till venster) uppnår en längd af 20 cm., hvaraf 4,5 cm. komma
på den korta svansen. Kroppen är ytterst långsträckt och nästan lika tjock utefter
hela sin längd, benen äro korta med ytterst spensliga, mellan tranipknölarne ludna
tassar, hvilkas tår äro beväpnade med skarpa, spetsigt! klor. Svansen är ungefär af
hufvudets längd och afsmalnar småningom från roten, nosen ar trubbig och något
klufven, de breda, afrundade öronen sitta långt bakut och åt sidorna, de skeft stälda
.Ögonen äro små, men utomordentligt lifliga. Hela kroppen är beklädd med glatta
hår af medelmåttig längd. Ryggsidan, benen och svansen äro rödbruna, öfveiiäppens
tant, hela buksidan och benens insida hvita. Bakom hvardera mungipan finnes en
liten rund, brun fläck, och stundom träffas enstaka bruna punkter på buken. I
tempererade och sydliga trakter vexlar denna färg högst obetydligt; men högre upp mot
norden antager småveslan, liksom sin större samslägting, en särskild vinterdrägt, som
är mer eller mindre rent hvit och saknar den för hermelinen betecknande, vackra,
svarta svansspetsen.

Småveslan förekommer i hela Europa, om ock icke så talrikt som i norra Asien;
hon bebor slättlandet så väl som bergstrakterna, skogar så väl som kala fält,
befolkade orter så väl som ödemarker; hvar som helst finner hon lämplig vistelseort, ty
allestädes förstår hon att skaffa sig föda och uppsöker åtminstone någon vrå, der hon
är fredad för öfvermägtiga fiender; än bor hon i ihåliga träd, i stenrös eller förfallna
murar, än i mullvadsgångar, sork- eller råtthål, om vintern i skjul, lador, källare och
stall, till och med in i städerna. Då hon får vara ostörd, ströfvar hon omkring om
dagen, eljest endast nattetid. Inom Sverige är hennes egentliga stamhåll numera i
fjelltrakterna; i södra och mellersta delarne af landet är hon ganska sällsynt.

Om man tyst och stilla smyger framåt, der man vet att småveslan uppehåller
sig, får man ofta snart nog se henne, man märker ett sakta prasslande bland
lofven och ser strax derefter en liten brun varelse kila fram, hvilken, så snart hon
varseblir en menniska, stannar, lyssnar uppmärksamt och dervid vanligen sätter sig
upprätt på bakbenen för att bättre kunna speja åt alla sidor. Vanligtvis faller det
ej den lilla tokan in att taga till flykten, tvärt om kastar hon modiga och
trotsiga blickar omkring sig och antager en utmanande min. Om man ej går alldeles
intill henne, är hon sjelf nog fräck att närrna sig fridstöraren och betrakta honom
med en obeskriflig oförskämdhet, liksom ville hon göra sig underrättad om, hvad
den. objudne gästen har der att beställa. - Man har många exempel på, att detta
lilla fräcka djur anfallit till och med menniskan och först efter en hårdnackad strid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free