- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
217

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STINKMARDAR.

211

hon allt jemt slickade. Hamstern kröp i en annan vrå, pysslade om sin svullna nos
och stönade; en af hans framtänder hängde ut ur munnen och föll slutligen af.
Begge partierna voro således ur stånd att fortsätta striden. Efter fyra timmar dog
den tappra veslan, jag undersökte hennes lik, men kunde ej upptäcka någon annan
skada än att hela bröstet var dugtigt sönderklöst. Hamstern öfverlefde blott fyra
timmar sin fiende, hans nos befans vara krossad, en framtand utslagen, två andra
lösa och blott den fjerde satt fast; for öfrigt var han oskadd.»

Det faller af sig sjelft, att en så modig och tapper varelse som småveslau må^
ste vara ett fruktansvärdt rofdjur. Framför allt rigtar hon sina förföljelser mot
råttor, möss, sorkar, mullvadar, hamsterungar, harar, kaniner, unghöns, dufvor, lärkor
och alla andra, som bygga sina bon på marken, äfvensom de, som sofva i träden.
Af kräldjur anfaller hon ödlor, ormslår och snokar, ja, äfven de giftiga huggormarney
hvilkas bett dock ganska ofta medföra hennes död. Dessutom förtär hon grodor och



Fig. 91. a. Småvesla (Mustela nivalis). b. Hermelin (Mustela Erminea). Vinterdrägt. Va a^ na^ st.-

fisk samt insekter och kräftdjur, hvilkas hårda skal hon förstår att knäcka. Öfver
hufvud taget försmår hon icke något slags kött, nej, icke ens sina närmaste anhörigas.
Det finnes näppeligen något litet djur, som går säkert för detta blodtörstiga rofdjurr
hvars ringa storlek och otroliga vighet möjliggöra dess besök på de otillgängligaste
ställen. Mullvaden uppsökes af veslan i hans underjordiska palats, råttor och möss i
deras smyghål, fiskar förföljas i sitt eget element och foglarne upp i träden. Smådjur
hugger hon i nacken eller i hufvudet, på större söker hon komma åt halsen och om
möjligt afbita en af de stora pulsådrorna. Då hon finner några ägg, gnager hon
med stor färdighet ett eller flera hål i ena änden och utsuger innehållet, utan att
spilla en enda droppe. Äro äggen små, kan hon bära bort dem oskadda i munnen,,
stora deremot lär hon hålla mellan hakan och bröstet, om hon måste flytta dem.
Har hon dödat ett större djur, nöjer hon sig med att utsuga blodet, köttet bryr hon
sig alls icke om, mindre djur uppäter hon deremot helt och hållet, och då hon väl
en gång fått tag i sitt byte, släpper hon det ej utom i yttersta nödfall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free