Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -
5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STINKMARDAR. 221
byte, utan anfaller endast med tänderna. - Under de begge första dagarne utbredde
han ofta den vidriga lukten, sedermera ytterst sällan, så att jag utan obehag kunde
hafva buren ständigt i mitt arbetsrum. Icke förr än den 7:de maj, då jag alltså haft
djuret ungefär 4V2 månader, försökte jag att smeka det, för säkerhets skull med
handskar på händerna. Visserligen bets det, men tänderna trängde ej igenom,
lemnade således ännu mindre några märken efter sig. Först sökte det undvika mina
vänskapsbetygelser, men slutligen njöt det märkbart häraf, det lade sig på ryggen
och blundade. Följande dagen upprepade jag mina experiment, enär jag satt mig i
.sinnet att göra min vesla så tam som möjligt. Inom kort vågade jag med obetäckta
händer syssla med henne. Jag fick gerna stryka och klia henne så mycket jag ville,
lyfta på hennes fötter o. s. v., ja, hon lät mig till och med öppna sin mun, utan
.att visa tecken till ilska. Men då jag tog henne tvärs öfver kroppen, gled hon
hastigt och smidig som en ål ur handen på mig. Man måste helt sakta närma sig
henne, eljest blef hon förskräckt. Med afseende på skötseln af hermelinen, så väl som
alla andra vilda djur, bör man för öfrigt taga som hufvudregel att försöka samtidigt
lägga i dagen, att man ej är rädd och att man icke vill göra dem något ondt. -
Emedan man plägar uppgifva, att hermelinen utsprutar en illa luktande vätska, då
han blir retad eller skrämd, vill jag slutligen meddela, att min aldrig gjort detta
af ilska, icke ens då han blef mycket retad, utan endast af rädsla. Jag är derför
böjd att antaga, att nämnda uttömning icke står under viljans inflytande, utan är
helt och hållet ofrivillig.»
Fallen lemnar ett just icke dyrbart, men för sin skönhet värderadt pelsverk,
som i forna tider endast bars af furstliga personer, men numera allmännare begagnas.
Flodillrarne (Vison) skilja sig från illrarne endast genom något plattare
hufvud, större knöltand, kortare ben med i synnerhet på baktassarne mera utbildad
hud mellan tårna, jemförelsevis längre svans och glänsande, tät och slät, korthårig
pels, som påminner om fiskutterns. - De vigtigaste arterna äro flodillern och den
amerikanska minken, som af många blott anses som en klimatisk afart af den förra.
Flodillern eller M en ken (Vison Lutreola, fig. 92) uppnår en längd af
50 cm., hvaraf ungefär 14 cm. komma på svansen. Bålen är långsträckt, smal och
hvilar på korta ben samt påminner starkt om uttern, dock är hufvudet mera
utdraget än hos denne. Den glänsande pelsen består af täta, korta och temligen styfva,
bruna stickelhår samt en mycket tät, gråaktig bottenull. Utefter ryggen är
färgtonen mörkare, företrädesvis å nacken och landen, och äfven svansen brukar vara
mörkare än kroppens sidor. Buken är gråbrun, på strupen finnes en liten ljusgul
.eller hvit fläck. Öfverläppen är framtill, underläppen långs hela randen hvit.
Den Amerikanska Flodillern eller Minken (Vison vison) har alldeles
samma färgteckning, men hans pels är dyrbarare på grund af dess rikligare och
mjukare bottenull. Han har något kortare hufvud och längre svans än föregåendes och
,är något större. - Som båda djurens lefnadssätt sannolikt öfverensstämmer i allt
väsentligt, synes mig passande att först omtala den amerikanska minkens
lefnadsvanor, hvilka man känner bättre än den europeiska flodiilerns.
Enligt Audubon är den amerikanska minken, näst hermelinen, det
blodtörstigaste rofdjur, som stryker omkring på landtgårdarne. Audubon var sjelf i tillfälle
att iakttaga en mink, som strax intill hans bostad hyst in sig i en stenmur vid en
liten dam, som för de tama ändernas skull blifvit uppdämd. Sitt gömställe hade<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0241.html
