- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
223

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fullkomligt mården. Liksom fretten är han i oupphörlig rörelse och snokar i alla
vinklar och vrår. Han springer dåligt, kan icke klättra upp i träden, men är, liksom
den vanliga fiskuttern, en öfvad simmare, som mycket länge kan hålla sig under
vattnet. Invid sin bostad vill flodillern hafva tyst och stillsamt. Oaktadt han skyr
menniskors sällskap och särdeles listigt gäckar deras förföljelser, besöker han dock
stundom de tama fjäderfänas boningar och, i fall han får vara ostörd, mördar han
då lika skoningslöst som mården och illern, så länge ett enda lif finnes qvar.
Emellertid händer detta blott vid ensliga kojor, ty jag har aldrig hört omtalas, att han
utsträckt sina plundringståg till byarne. Hans vanliga föda utgöres af fisk, grodor,
kräftor och snäckor, men helt säkert blir äfven mången snäppa och sumphöna
hans byte. Det höga priset på hans fäll, som äfven om sommaren är ypperlig, medför
ett allt ifrigare förföljande af menken, som derför också blifvit allt mer och mer
sällsynt.»

Dessa uppgifter innehålla så godt som allt hvad vi hitintills känna om menken.
Han förekommer dock nästan hvar som helst i Nord-Tyskland, ehuru öfver allt
särdeles sparsamt. Hans egentliga hemland är nemligen östra Europa, Finland, Polen,
Lithauen och Ryssland, hvarest han är spridd från Östersjön till Ural, från Dwina.
till Svarta hafvet, och ingalunda sällsynt. I Bessarabien, Siebenbürgen och Galizien
finnes han äfven.

*



Jerfvar.Linné hänförde vår jerf till mårdarne, nordamerikanska
Wolverenen deremot, hvilken af nyare zoologer icke anses vara en särskild art, utan
blott en afart af jerfven, räknade han till björnfamiljen. Härigenom, så att säga, angaf
redan Linné hvad jerfven är: en mellanlänk mellan nämnda begge familjer.

Jerfvarne (Gulo) hafva en kraftig och undersätsig bål, kort och mycket
yfvig svans, kort och tjock hals, kullrig rygg, stort hufvud med långlagd, temligen
tvärt afstympad nos, korta och starka ben med femtåiga tassar, utrustade med
skarpa, krökta och sammantryckta klor.

Jerfven eller Filfrasen (Gulo borealis, fig. 93) är 95 cm. till 1 m. lång,
hvaraf 12 till 15 cm. komma på svansen, och 40 till 45 cm. hög. Nosens
hårbeklädnad är kort och gles, fötternas tät och glänsande, bålens lång och yfvig,
särdeles långs sidorna; kring låren och på svansen är den likaledes särdeles lång.
Hjessa och rygg äro brunsvarta, med inblandade gråa hår, ryggen, kroppens
undersida och benen svarta, en fläck mellan ögon och öron är ljusgrå, likaså det band,
som från skuldran till svansroten löper långs sidorna. Bottenullen är grå, på
undersidan mera brun. Detta djur kan sägas bebo hela den nordliga delen af
jordklotet. Den sydliga gränsen för dess utbredning i Europa har under tidernas lopp flyttat sig
allt högre mot norr, så att det för närvarande har sitt egentliga stamhåll i
Sverige (hufvudsakligast i de fyra nordligaste länen, mindre allmänt i Kopparbergs och
Vermlands län), Norge, Stor-Ryssland, företrädesvis trakterna kring Hvita hafvet, hela
Sibirien, Kamtschatka och Nordamerika.

Om jerfven förtälja äldre naturforskare de vidunderligaste sagor. Så t. ex.
yttrar Michow: »I Lithauen och Moscowien finnes ett djur, benämndt ’Rosomaka’,
hvilket är särdeles rofgirigt. Det är stort som en hund, har ögon som en katt,
mycket starka klor, långhårig, brun pels samt svans, lik räfvens, fastän kortare.
Finner det ett as, äter det så glupskt, att buken blir spänd som en trumma,
derefter tränger det sig in mellan tvenne tätt intill hvar andra stående träd för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free