- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
227

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FISKUTTRAR. 227

genom ett hudveck och äro nästan alldeles dolda i pelsen. Uttern trampar på hela
fotsulan. Pelsen är tät och kort med grofva, styfva, glänsande stickelhår samt af
mörkbrun färg, som på buksidan är något ljusare och på hals och kinder öfvergår i
ljust gråbrunt. Enstaka oregelbundna, rent hvita fläckar finnas på hakan och
underkäken. Den fina bottenullen är vid roten gråbrun, i spetsen mörkbrun. Många
uttrar äro emellertid mera gråbruna, äfvenså förekomma varieteter.

Fiskuttern bebor hela Europa och dessutom största delen af norra och
mellersta Asien öster ut ända till Åmurs mynning. I polarländerna går han ej långt upp
mot norden, men anträffas likväl i Lappland. I Sibirien går han blott till
polkretsen. I mellersta och södra Europa finnes han i hvarje vattendrag, som erbjuder
honom föda, likaså i mellersta Asien. Motsvarande arter finnas i Indien, Kina, Japan,
Afrika och Amerika. - Uttern vistas mest i floder, hvilkas stränder på långa
sträckor äro beklädda med skog. Här bor han i underjordiska gångar, som utmynna
under vattenytan, vanligtvis på V2 meters djup; en ungefår 2 m. lång gång leder från
mynningen snedt uppåt till den rymliga lyan, som är omsorgsfullt bäddad med gräs
och under alla omständigheter fullkomligt torr; dessutom går från lyan till
strandens yta ett smalt rör, afsedt endast for luftvexlingens befordrande. Han har alltid
flera boningar, så framt han icke varit nog lycklig att finna en så fiskrik plats, att
lian icke för sitt lifsuppehälles skull behöfver byta om vistelseort.

Att uttern är ett äkta vattendjur, märker man vid första ögonkast. I följd af
benens korthet är hans gång ormaktigt krypande men temligen snabb. Helt
annorlunda beter han sig i vattnet, hvilket han vid minsta anledning till oro med all
möjlig skyndsamhet söker uppnå för att vara tryggad för den fara, som till äfventyrs
hotar honörn. Hela hans kroppsbyggnad gör honom till en oöfverträfflig simmare
och dykare; den spolformiga, breda bålen, de korta fötterna, genom den stora
sim-liuden omdanade till kraftiga åror, den starka och ganska långa svansen, som kan
göra tjenst såsom ett utmärkt roder, den släta, slippriga pelsen, allt synes här
förenadt för att gifva största möjliga snabbhet och säkerhet åt hans rörelser i det våta
elementet. För att kunna gripa sitt rof, har han fått skarpa och starka tänder, så
att han aldrig behöfver släppa de fiskar, han en gång fått tag uti, hur hala de än
må vara. Då man i båt glider fram öfver alpsjöarnes och hafvets klara vågor, kan
man stundom få njuta af att iakttaga hans behagfulla rörelser i vattnet. Han
simmar med sådan färdighet, att fiskar, som han jagar, hafva all möjlig svårighet att
rädda sig, och om han ej vore nödsakad att då och då komma upp till vattenytan
för att hemta frisk luft, skulle svårligen någon fisk vara snabb nog för att undkomma
honom. Det är honom fullkomligt likgiltigt, om det bär uppför eller nedåt, om han
måste göra en hastig vändning åt sidan eller helt om, de kinkigaste rörelser, man
kan tänka sig, äro blott småsaker för honom. Liksom på lek svänger han rundt i
vattnet, simmar ofta på ena sidan, kastar sig gång efter annan, synbarligen för sitt
nöje, på ryggen, drager derefter benen åt sig och begagnar svansen till
fortskaffningsmedel. Under tiden är hufvudet i oafbruten rörelse, hvilket i sin mån bidrager till,
att han mycket påminner om en orm. Huru länge han än uppehåller sig i vattnet,
förblir fallen slät och torr. Nattetid lär man hafva sett honom vid hastiga rörelser
sprida ett elektriskt sken. Om uttern simmar under vattnet, är det lätt att af de
ständigt från honom uppstigande luftblåsorna se, hvar han för tillfället befinner sig;
dessutom omgifves hela kroppen liksom af ett tunt lager af små luftblåsor. Om
vintern, då vattendragen äro tillfrusna, uppsöker han isvakar, genom hvilka han dyker
ned i vattnet och kommer upp då och då för att hemta andan. Lika säkert som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free