- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
229

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FISKUTTRAR. 229

han iiär som helst återfinner dessa, lika skickligt förstår han att upptäcka nya. Om
blott ett isbelagclt vatten har att erbjuda ett enda hål, så stort att uttern genom
detta kan sticka upp sin nos, är det ett användbart fiskevatten för honom. I fria
tillståndet låter han mindre ofta höra sig än i fångenskapen. Då han är rigtigt
belåten, låter han hora ett skrattande läte, men då han är hungrig, utstöter han ett
ljudligt skrik, hvilket förefaller som ett idkeligt och uthållande upprepande af
stafvelsen »girrk» med så gäll stämma, att det gör ondt i öronen. Retad, fräser han
högt. Under brunsttiden är hans läte pipande, men ingalunda obehagligt. Utterns
sinnen äro särdeles utvecklade, så väl syn och hörsel som väderkorn förträffliga.
Redan på flera hundra stegs afstånd märker han en menniskas eller en hunds
närhet och flyr då genast till närmaste vatten. De oaflåtliga förföljelser, för hvilka han
är utsatt, hafva gjort honom skygg och försigtig, men också ganska listig, så att
man ofta nog förgäfves dag ut och dag in får ligga på lur efter honom. I
allmänhet för uttern ett öfvervägande nattligt lefnadssätt. Hela dagen tillbringar han i
sin håla, men efter solnedgången begifver han sig ut på ströftåg, företrädesvis
under månljusa nätter. I trakter, som sällan besökas af menniskor, är han ute äfven
om dagen. Gamla hannar lefva vanligtvis som enstöringar, de äldre honorna
deremot drifva länge omkring med sina ungar och sälla sig stundom till samnians med
andra honor. Vid parningstiden förekomma båda könen till sammans i mindre
flockar, som idka gemensamt fiske. Då de fiska, simma de alltid mot strömmen och
undersöka noggrant floden icke sällan flera mil långt bort från sina boningar
äfvensom nedre delarne af alla vattendrag, som inmynna i henne. I vattnet spela de
samma roll som räfven och lodjuret på landbacken. I grundt vatten jagar uttern
fiskarne in i någon vik för att lättare kunna bemägtiga sig dem, eller ock
skrämmer han dem, genom att plaska med svansen, ned i hål vid strandbrädden eller un-*
der stenar, der de äro ohjelplige!! förlorade. I djupare vattendrag deremot nalkas
han de större fiskarne nedifrån och hugger dem raskt i buken. Mindre individer
förtär han redan i vattnet, simmande med hufvudet lyft något öfver ytan, större
bär han i munnen fram till stranden och äter upp dem på land. Om det finnes
riklig tillgång på föda, förnekar han icke sin mårdnatur. Äfven denne medlem af
familjen mördar nemligen, såsom jag sjelf sett honom i fångenskapen göra, hvart
enda lif han får syn på, ja, han afbryter till och med den läckraste måltid för att
förfölja en fisk, som simmar förbi. Han lifnärer sig äfven af kräftor, grodor,
vattensorkar och foglar, dock förblir fisk, särskildt foreller, under alla omständigheter hans
älsklingsspis.

Uttern fortplantar sig hvilken tid på året som helst; hos oss föder honan
vanligtvis i maj 2-4 blinda ungar, för hvilka hon redt i ordning en mjuk och varm
gräsbädd under gamla träd eller starka rötter invid något vatten. Modern visar
dem stor kärlek och ömhet; först på tredje året äro de fullväxta. Då ungarne helt
späda tagas ur boet, kunna de blifva ganska tama. Kineserne begagna en utterart
till fiske för sin räkning, och äfven hos oss har man sett exempel på dresserade
uttrar, hvilka försett sina egare med fisk. En tam utter är ett särdeles behagligt
djur, som följer sin herre liksom en trogen hund. I fångenskapen tyckes han
föredraga mjölk och vegetabilisk föda framför animalisk; han kan till och med uppfostras
så, att han icke ens rör fisk.

Winkell berättar: »En fiskutter, som blifvit uppfödd af en trädgårdsmästare
hos en min slägting, trifdes, redan, innan han var half växt, aldrig så väl som i
menniskors sällskap. Uppehöll jag mig i trädgården, så kom ban äfven dit, klättrade upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free