- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
231

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAFSUTTBAE. 231

Utterns kött är segt och svårsmält och kan endast med anlitande af
köksvetenskapens alla konstgrepp göras någorlunda smakligt, men så mycket bättre är pelsen.
Denna är icke blott vacker, utan äfven varm och varaktig, hvadan han också är
eftersökt och betingar ganska högt pris, stundom ända till 50 kronor. Han
begagnas hos oss till muffar, bräm och mössor; af svanshåren gör man målarpenslar, af
den fina bottenullen vackra och varaktiga hattar.

Hafsuttrar. - Vår fiskutter och flera närstående arter anträffas väl stundom äfven
i hafvet; der lefver deremot uteslutande en särskild art, som tillika bildar ett eget
slägte (Enliydris). Hafsuttern eller Kalanen (Enliydris lutris, fig. 95) bildar
liksom en öfvergång mellan uttrar och skalar. Hufvudet är visserligen något afplattadt,
men rundare än hos fiskuttern, halsen mycket kort och tjock, kroppen valsformig,
svansen kort, tjock, sammantryckt, kilformigt tillspetsad och täthårig. Framfötterna
hafva korta tår, förenade genom en valkig, inunder naken hud, och små, svaga klor;
på bakfötterna deremot, som rätt mycket påminna om fenor, tilltaga tårna gradvis
inifrån utåt i längd. Hafsutterns bakfötter likna dessutom något bäfverns, men äro
både ofvan och inunder besatta med korta, täta silkeshår. Pelsen består af långa,
styfva, svartbruna stickelhår med hvita spetsar, hvarigenom den synes hvitspräcklig,
och ytterst fina ullhår. Fullväxt uppnår hafsuttern en längd af minst l,5o m., hvaraf
30 cm. komma på svansen. - Hans utbredningskrets inskränker sig till de
nordligaste delarne af Stilla hafvet, till Kaliforniens nordliga kuster samt öarna och
kusterna norr ut på så väl den asiatiska som den amerikanska sidan. Långs Amerikas
kuster går han längre ned mot söder än på Asiens, men blir der allt sällsyntare
med hvarje år.

S t eller har lemnat den bästa beskrifningen på hafsuttern. »Hans skinn»,
säger denne naturforskare, »är så löst fäst vid kroppen, att det dallrar vid hvarje
djurets rörelse. I långhårighet, skönhet och glans öfverträffar fallen så ofantligt
bäfverns, att någon jemförelse dem emellan knappast kan komma i fråga. Köttet är
ganska välsmakande.

»Hafsuttern är ett muntert, lekfullt, smeksamt och vackert djur; då han
springer, skiner pelsen starkare än det svartaste sammet. Helst lefva de familjevis till
sammans: hanne, hona och ungar, dels halfväxta, dels helt späda. Föräldrarnes kärlek
till de senare är så stor, att de för deras skull utsätta sig för den ögonskenligaste
dödsfara; bortröfvas ungarne, gråta föräldrarne nästan som små barn och sörja så,
att de, enligt hvad vi af temligen säkra exempel sågo, icke taga till sig någon föda,
utan på 10-14 dagar afmagra till den grad, att knappast mer än skinn och ben
finnas qvar, bli sjuka och eländiga och vilja ej lemna landbacken. Hvilken årstid
som helst kan man få se späda ungar; honan framföder endast en hvarje gång, all-r
tid på det torra; denne har, redan då han kommer till verlden, tänder och öppna
ögon. Modern bär ungen mellan sina läppar, men i vattnet mellan framfötterna,
liggande på rygg; äfven plägar hon leka med honom, kasta honom liksom en boll
upp i luften och taga emot honom, då han faller ned igen; ofta skuffar hon ut
honom i vattnet för att lära honom simma, fångar upp honom, då han blir trött, och
kysser honom såsom en mensklig moder sitt barn.

»Hafsutterns föda består af krabbor, musslor och småfisk, mindre ofta af
hafsväxter eller varmblodiga djur. Jag tviflar icke på, att detta djur skulle kunna
öfverföras till Ryssland och tämjas, det skulle må hända fortplanta sig i en dam eller en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free