- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
235

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STINKDJUR.

235

Hon bebor företrädesvis lundar och skogar utmed flodstränderna, men äfven
berg-skrefvor och hålor i fjälltrakterna.

Den förste, som lemnat en utförlig beskrifning på stinkdjuret, är den svenske
naturforskaren Kal m, som på Linnés föranstaltande vid midten af förra
århundradet gjorde en vetenskaplig resa i norra Amerika. I sin resebeskrifning lemnar han
en med den tidens svenska språk målande skildring af de vedervärdigheter
»polca-ten» beredt både honom och hans bekanta. Äfven Audubon var nog olycklig att
komma i närmare beröring med ett stinkdjur. »Detta lilla täcka och skenbarligen

\

l. ’(/Y E N D T ^ ^ .

Fig. 96. Stinkdjur eller Surilho (Mephitis suffocans). }/5 af nät. st. (Efter Wolf.)

oskyldiga djur», yttrar han, »är emellertid i stånd att med ett enda skott jaga på
flykten den värste skräflare, så att han under klagorop springer så långt vägen räcker.
Sjelf har jag en gång såsom pojke råkat illa ut för det. Jag hade en afton strax
efter solnedgången gått ut att promenera med några vänner. Snart fingo vi syn på
ett det allra täckaste djur, som muntert smög omkring; det stannade och betraktade
oss och tycktes vilja invänta oss för att göra sällskap. Kräket var oss obekant,,
men det såg allt för näpet och oskyldigt ut för att vi skulle kunna misstänka det
för några onda afsigter; det höll sin yfviga svans rätt upp i vädret, liksom om defe
ville att vi skulle fatta tag deri och lyfta det upp i famnen. Jag var alldeles
betagen, sträckte förtjust mina händer emot det, och - plask! det odjuret sprutade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free