- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
252

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 6:e Familjen: Björndjur (Ursidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lär han förekomma i Tetans och Nepals berg. Såsom äkta bergsbo nedstiger han
blott undantagsvis på slätterna. I bergstrakterna finnes han allestädes, så väl i djupa
skogar som i närheten af bebodda orter. Under dagens hetaste timmar ligger han
i naturliga eller af honom sjelf gräfda hålor. Han är, såsom det synes, i högsta
grad känslig för hetta. Hans näring lär nästan uteslutande bestå af vegetabilier och
mindre, ryggradslösa djur, och blott vid största hunger vågar han sig på
ryggradsdjur; hans klor göra honom god tjenst vid uppgräfvandet af dolda rötter eller vid
öppnandet af myrstackar; för att komma åt bin och myror, uppstiger han i de
högsta träd. Men under särskilda omständigheter kan han äfven bli farlig för större
däggdjur eller foglar och anfaller till och med boskapsdjur och menniskor.
Vanligtvis undviker han de senare; men hans långsamhet hindrar icke sällan hans flykt,
och nu blir han, mindre af ilska än fast mer af fruktan och i afsigt att försvara sig,
den angripande parten. I sitt fädernesland begagnas han för sin läraktighet af
gycklare och djurförare, och han utför allehanda konststycken, alldeles som vår Nalle.
I Europa, hufvudsakligen i England, har man kunnat hålla honom vid lif långa
tider, en gång till och med under 19 år. Man fodrar honom med mjölk, bröd, frukt
och kött; bröd och frukt synes han afgjordt gifva företrädet. Om han fångas ung,
låter han lätt tämja sig och bereder mycket nöje, trots sin skenbara klumpighet och
ovighet. Derjemte är han mycket godmodig, tillgänglig och ärlig. Han gör aldrig
min af att vilja bitas, och om man en gång lärt känna honom, kan man
fullkomligt lita på honom.

*



Isbjörnar. – Äfven Isbjörnen (Ursus maritimus, fig. 102) betraktas af
somliga såsom representerande ett eget slägte, hafsbjörnarne (Thalassarctos). Han
skiljer sig från de förut nämnda björnarne genom sin långsträckta kropp med lång hals
och kraftiga, korta ben, hvilkas långa och breda fötter hafva tårna till halfva sin
längd förenade genom simhud. Han är till och med större än den amerikanska grå
björnen, ty hannen uppnår en längd af mera än 2,50 m., och man har funnit
exemplar som vagt ända till 16 centner. Hans hufvud är långlagdt, platt-tryckt och
jemförelsevis smalt, bakhufvudet mycket långt, nosen baktill temligen tjock, framtill
spetsig, näsborrarne mera vidgade och gapet mindre än hos de egentliga björnarne;
svansen är kort och tjock, klorna måttligt långa, tjocka och krokiga; pelsen är tät
och har långa hår; dessa bestå af kortare bottenull med en riklig inblandning af
fina, glänsande, mjuka stickelhår, hvilka äro yppigast på bakdelen, buken och benen.
och dessutom bekläda fotsulorna. Han saknar ögonhår. Med undantag af en
dunkel ring kring ögonen, den nakna nosspetsen, läpparne och klorna, är han, såsom
fullväxt, öfver hela kroppen hvit, med dragning åt gult (antagligen en följd af den
tranhaltiga födan), som ung glänsande silfverhvit.

Isbjörnen bebor jordens nordligaste trakter. Så långt menniskan framträngt
mot nordpolen, har han visat sig. Södra gränsen för hans utbredning är 55:e
breddgraden. Han tillhör alla de tre nordliga verldsdelarne. Trotsande den starkaste kyla
och de värsta oväder, ströfvar han öfver land och haf, öfver isen eller genom
vågorna, och i nödfall får snön vara hans skydd och hans läger. På Amerikas
ostkust, omkring Baffins och Hudsons bay, i Grönland och Labrador är han allmän och
träffas så väl på fastlandet som på drifisen, ofta i stora flockar. I Europa har han
sitt ständiga hemvist på Spetsbergen. »Egendomlig är», säger Nordenskiöld, »den
sorgfällighet, med hvilken han väljer sig vägar; de äro alltid de beqvämaste. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free