- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
256

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 6:e Familjen: Björndjur (Ursidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROFDJUR.

kräftdjur och musslor, men förstår alltid att välja det bästa, som för tillfället står
honom till buds.

Jagt på sjubben bedrifves med passion. Den ’anställes om natten med
hun-clar och vid fackelsken. En god hund finner snart sjubbens spår, och hela kopplet
störtar nu efter honom. Vig som en apa klättrar han upp i ett träd cch gömmer
sig i det tätaste löfverket, under det afct hundarne, skällande och tjutande, omringa
trädets fot. Så snart jägarne hunnit fram, kasta de facklorna till sammans i ett bål,
som ytterligare förstärkes med torra grenar, och vid dess sken uppstiger en jägare i
trädet, der han förföljer sjubben från gren till gren. Omsider gör sjubben ett
för-sok att komma öfver till ett annat träd och ger sig derför ut ända mot den fina
spetsen af en lång gren, men hans förföljare är tätt efter och skakar grenen, så att
sjubben faller till marken, der hundarne draga försorg om att han ej undkommer.
- Om han fångas ung, blir han ganska tam och är då verkligt roande genom sitt
aplika, komiska väsen. Han sätter stort värde på att bli smekt, men visar ingen
särdeles stor tillgifvenhet. - Honan föder i maj 4 - 6 mycket små ungar; med
mycken omsorg tillreder hon sitt läger i ett ihåligt träd. - Tvättbjörnens kött ätes,
och af fallen får man ett ypperligt pelsverk.

Näsbjörnar. - Till sjubben och närstående arter sluta sig i naturlig följd
Snabel- eller N åsbjörn ar ne (Nasua). De igenkännas lätt på sin långsträckta, smärta,
nästan mårdlika kropp med kort hals och långt, spetsigt hufvud, sin täthåriga svane.
så lång som kroppen, och sina korta, kraftiga ben med breda tassar. Det mest
utmärkande kännetecknet på snabelbjörnarne är dock nosen. Hon förlänger sig som
en verklig snabel långt ned öfver munnen och har skarpt uppvikna kanter. Öronen
äro korta och afrundade, de klara ögonen måttligt stora. Hvarje fot bär fem nästan
alldeles sammanväxta tår, beväpnade med långa och spetsiga men föga krökta klor,
sulorna äro nakna. Tandbygguaden liknar tvättbjörnens, men tänderna äro smalare.

De af olika forskare uppstälda arterna äro icke alldeles säkert bestämda såsom
sådana. Djuren synas icke blott förändra färg, utan äfven föra olika lefnadssätt vid
olika ålder. Så har H ens e l visat, att de af prinsen af Wied antagna båda
arterna från Brasilien, den »ensliga» och den »sällskapliga» näsbjörnen,, äro en och
samma art under olika lefnadsålder, nemligen östra Brasiliens Goa ti (Nasua narica).
som blifver l till l,o 5 m. lång, hvaraf ungefär 45 cm. komma på svansen, cch 27
till 30 cm. hög öfver bogarne. Den täta och temligen långa men ej lurfviga
hårbeklädnaden har på ryggen en mellan rödt och gråbrunt skiftande grundfärg, som
på buksidan öfvergår i gult. Svansen är omvexlande gulbrunt och svartbrunt ringlad.

Den H vi t n os ig a näsbjörnen (Nasua leucorkyncha, fig. 104) tillhör
deremot norra Brasilien. Han är lika stor som coatin, hvilken han äfven liknar i
färgen. Pelsens ryggsida är mer eller mindre mörk, efter som hårspetsarnes ljusa färg
framträder mer eller mindre, och visar en färgblandning af brunt, gråbrunt och
gulbrunt. En ring kring ögat, en strimma från ögat till nosspetsen samt främre delen
af nosen på öfver- och undersidan äro gulhvita, halsens sidor och strupen något
mörkare, undersidan för öfrigt brunaktig, fötterna bruna.

Enligt Wied åtskiljas den sällskapliga och den ensliga coatin derpå, att den

ene beständigt lefver i sällskap - åtta till tjugu stycken - den andre ensam; den

förre ströfvar beständigt omkring, den senare uppehåller sig stadigt inom ett bestämdt

.område. Den ensliga näsbjörnen lär hafva flera bestämda lyor och tillbringa natten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free