- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
260

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 6:e Familjen: Björndjur (Ursidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

ROFDJUR.

långa, något krusiga, mjuka, sammetslikt glänsande hårbeklädnaden är ljust grågul,
med en svagt rödaktig anstrykning och svartbruna våglinier, hvilka i synnerhet
tydligt framträda på hufvudet och ryggen*

Vi veta för närvarande, att veckelbjörnen är vida utbredd. Han finnes i hela.
det nordliga Brasilien, i Nya Granada, Peru, Guiana, Mexiko, ja, till och med i
sydliga delen af Louisiana och Florida. Enligt Humboldt är han vanlig i synnerhet
vid Kio Negro och i Nya Granada. Han lefver i urskogarne, mest i närheten af
stora floder och helst i träden. Hans lefnadssätt är fullkomligt nattligt: dagen
bortsofver han i ihåliga träd, men om natten visar han stor liflighet och klättrar
utomordentligt vigt och skickligt omkring i de höga trädkronorna, jagande efter byte.
Dervid gör honom hans gripsvans förträfflig tjenst. Han ger knappast en apa efter
i skicklighet att klättra. Alla hans rörelser äro ytterst lediga och säkra. Han kan

f.’–

Fig. 105. Veckelbjörn (Cercoleptes caudivolvulus). J/4 af nät. st.

hålla sig fast med bakfötterna eller med gripsvansen vid grenar och qvistar och så,
väl klättra i träden, att han med hufvudet nedåtvändt kan stiga ned till marken.
Vid gående trampar han på hela sulan.

Ehuru hufvudsakligen växtätare, försmår han icke små däggdjur, foglar och
deras agg, insekter och deras larver. Honung tyckes han söka med synnerlig
begärlighet; han förstör vilda bistockar och hatas derför också af indianerne.
Missio-närerne hafva af samma anledning gifvit honom namnet »Oso melero» -
honungsbjörnen. Alla naturforskare, hvilka hitintills iakttagit veckelbj örnen, äro
enstämmiga deri, att han gent emot menniskan är mild och godmodig och ganska snart
visar sig tillgifven och vänlig.

Binturonger. - Binturongens slägte (Arctitis) står på gränsen mellan
björnar och Skunkdjur, ja, en och annan forskare räknar det till och med till de sist-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free