- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
271

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

6:E ORDNINGEN: Insektätare (Insectivora) - 4:e Familjen: Spetsmöss (Soricida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förkärlek slår hon sig ned vid bäckar, som genomlöpa bergiga skogstrakter och äro
utmärkta genom rent vatten, sandig eller grusig botten, beskuggas af träd och
omslutas af trädgårdar eller ängar. Likaledes uppehåller hon sig gerna i dammar, som
hafva klart vatten och hvilkas yta täckes af vattenlinser. Stundom finnes hon här i
förvånande mängd. Ofta väljer vattennäbbmusen sin bostad i byar och i sådant fall
gerna i närheten af någon qvarn. Likväl är hon icke bunden vid vatten, utan springer
äfven omkring på angränsande ängar, döljer sig under höstackar, går in i lador och
stall, till och med i det inre af boningshusen, samt uppträder mången gång på fält,
aflägse från vatten. I lös mark nära vatten gräfver hon sig sjelf gångar, men
nyttjar dock hellre sådana, som fältmöss och mullvadar gräft i närheten af hennes
uppehållsort. Hufvudgången måste alltid hafva flera utgångar, af hvilka en utmynnar i
vattnet, andra ofvanför dess yta, andra åter gå åt landsidan till. Sällan simmar
näbbmusen långs åt stranden, utan hellre tvärs öfver från den ena stranden till den
andra. Vill hon röra sig långs åt bäcken, kryper hon antingen utmed
strandbrädden eller på bäckens botten under vattnet.

I förhållande till sin storlek äro vattennäbbmössen i sanning fruktansvärda
rofdjur. De förtära ej blott alla slags insekter, helst dem som lefva i vatten, maskar,
små blötdjur, kräftor o. d., utan äfven grodor, fiskar, foglar och smärre däggdjur.
Hoppar en groda ovarsamt öfver öppningen till någon af vattennäbbmusens
tillflyktsgångar, gripes hon strax i bakbenen och kan ej genom sitt klagande skri räddas
från att neddragas i djupet, der hon snart måste duka under. Smärre fiskar fångar
vattennäbbmusen på följande sätt: hon jagar in dem i små bugter, grumlar vattnet
och bevakar ingången till bugten; så snart nu någon af fiskarne vill simma förbi
henne, störtar hon sig på honom och misslyckas sällan i försöket att fånga honom.
Vattennäbbmusen fiskar således, såsom ordspråket säger, i grumligt vatten. Hon
.anfaller till och med fiskar, som i vigt öfverträffa henne sjelf 60 gånger.

Vattennäbbmusens fiender äro de samma som den allmänna näbbmusens. Om
dagen har hon ingenting att frukta, men då hon om natten springer omkring på
;stränderna, blir hon ofta ett rof för ugglor och kattor. Endast de förstnämnda
uppäta henne, de senare, som ej kunna fördraga hennes mysklukt, inskränka sig till att
bita i hjel henne. I fångenskapen kunna vattennäbbmössen icke länge hållas vid lif.

Den andra underfamiljen omfattar Bisamnäbbmössen (Myogalina), som
bilda en öfvergång till mullvadarne; liksom dessa hafva de nemligen 44 tänder. Af
de tre öfre framtänderna är den främsta mycket stor, tresidig och rak, hvaremot de
två undre stafformiga, afstympade framtänderna luta framåt. Skallen är ingenstädes
hinnartad och är försedd med smala okbågar. Bålen är kraftigare och tjockare än
hos öfriga näbbmöss, halsen utomordentligt kort och lika tjock som kroppen. Af de
låga benen äro bakbenen högre än frambenen; de fem tårna äro förenade med en
lång simhud. Svansen är aflångt rund, mot spetsen tilltryckt som en åra, ringlad och
fjällig samt blott sparsamt hårbeväxt. Yttre öron saknas, och ögonen äro mycket små.
Sällsammast är dock nosen, som består af två sammanväxta broskrör, hvilka medelst
2 större och 3 mindre muskler på hvar sida kunna röras i alla rigtningar och låta
som en snabel använda sig till de mest olikartade ändamål, men helst att känna på
alla föremål. I denna snabel synas djurets alla sinnesförmögenheter koncentrerade.
Under svansroten ligger en myskkörtel, hvars afsöndring luktar mycket starkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free