- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
274

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

6:E ORDNINGEN: Insektätare (Insectivora) - 5:e Familjen: Borstigelkottar (Centetida) - 6:e Familjen: Igelkottar (Erinacei)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först efter solnedgången kommer han fram, utan att dock någonsin aflägsna sig
långt från sin håla. Blott under våren och sommaren i dessa länder, d. v. s. från
det första regnet tills torkan inträder, visar han sig ute. Under den starkaste
torkan, hvilken är att förlikna vid vår vinter, drager han sig till baka till den
djupaste hålan i sitt bo,, bort sof van de hela tiden från och med april till november,
alldeles så som vår igelkott tillbringar vintern. Hans långsamma och tröga rörelser
bringa honom lätt i hans fienders våld, och både roffoglar och infödingar jaga
honom ifrigt. Sannolikt skulle han snart duka under för förföljelsen, vore han ej ett
så fruktsamt djur som han är; honan föder nemligen hvarje gång 12 till 16 ungar7
som efter några månader äro 7 cm. långa och snart sjelfva kunna föda sig.
»Moderns kärlek till dem är beundransvärd», säger Pollen; »hon försvarar dem med
raseri och låter hellre döda sig än hon öfvergifver dem.»

Sjette Familjen: Igelkottar (Erinacei).

Igelkottarne hafva 36 tänder, en klumpig bål och ett icke särdeles långt
hufvud med nosen förlängd till ett tryne, medelstora ögon och temligen stora öronr
korta och tjocka ben med stora fötter, hvilka merendels hafva fem tår – de bakre
blott undantagsvis fyra –, en kort svans och en styf, ofvan af taggar, inunder af
hår bestående kroppsbeklädnad. Skallen har fullständiga okbågar. Särskildt
förtjenar omtalas en muskel under huden, som vid igelkottens hoprullande drager
ryggsidans hud öfver nästan hela kroppen.

Familjen är utbredd öfver Europa, Afrika och Asien. Skogar och ängar, fält
och trädgårdar samt vidsträckta stepper äro igelkottarnes förnämsta uppehållsorter.
Här slå de sig ned i de tätaste busksnåren, under häckar, ihåliga träd, rötter, i
bergklyftor, andra djurs öfvergifna bon o. s. v., eller gräfva de sig sjelfva grunda hålor.
De lefva största delen af året ensamma eller parvis och föra ett hufvudsakligen
nattligt lif. Efter solnedgången krya de upp sig från sin dagslummer och gå att söka
sin föda, som vanligen består af både växter och djur; några arter lefva dock
uteslutande af rof. Frukter och saftiga rötter, frön, smärre däggdjur, foglar, grodor,
insekter och deras larver, sniglar, regnmaskar o. s. v. äro de föremål, hvarmed deu
frikostiga naturen dukar deras bord. Undantagsvis vågar sig en och annan äfven
på större djur och anfaller höns eller unga harar. Igelkottarna äro långsamma,
oviga och temligen tröga djur, som endast uppehålla sig på marken och vid gående
trampa på hela sulan. Bland deras sinnen står lukten främst, men äfven
hörseln är skarp, under det att syn och smak äro ganska klent utbildade och känseln
rent af exempellöst slö. Alla igelkottar äro lättskrämda, skygga och dumma, men
temligen godmodiga eller rättare sagdt likgiltiga för de förhållanden, hvari de lefva,
och derför lätt tämda. Mödrarna föda tre till åtta blinda ungar, vårda dem
sorgfälligt och visa vid deras försvar till cch med en viss grad af mod, något som eljest
alldeles fattas igelkottarne. De flesta hafva den egendomliga förmågan att
sammanrulla sig till en boll för att på sådant sätt skydda sina mjukare delar mot fiendtliga
angrepp. De sofva också i denna ställning. De, som bebo nordliga trakter,
tillbringa den kalla årstiden i oafbruten sömn, hvaremot de, som bo under tropikerna,
sofva under den torra tiden. Den omedelbara nytta, de tillskynda menniskan, är
obetydlig, ty man vet knappt hvartill man skall använda en dödad igelkott. Större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free