- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
282

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

6:E ORDNINGEN: Insektätare (Insectivora) - 7:e Familjen: Mullvadar (Talpida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INSEKTÄTARE.

liar 44 tänder, hvaraf i öfverkäken stå sex, i underkäken åtta enkla väsentligen lika
framtänder, stora hörntänder och ofvan sju, nedan sex kindtänder på hvar sida. De
mycket korta benen stå nästan vinkelrätt ut från kroppen, och de mycket breda,
handlika framfötterna vända den sidan, som motsvarar undersidan hos andra djur,
utåt och bakåt samt hafva tårna förenade med hvar andra, nästan sammanväxta.
På de små och korta bakfötterna äro tårna deremot åtskilda och klorna spetsiga och
svaga. Den jemn täta svarta hårbeklädnaden, som än skimrar i brunt, än i blått, till
och med i hvitt, är öfver allt mycket tjock, mjuk, sammetslen. De nakna delarne
äro köttfärgade. Afarter finnas, som bibehålla den gråa färg, hvilken tillhör
ungarne, och till och med sådana, som äro tecknade med hvita fläckar på svart botten.
Ytterst sällan påträffar man gula eller hvita mullvadar. Mullvadens hemland
sträcker sig Öfver nästan hela Europa och vidare ända in i östliga delen af norra och
mellersta Asien. I Europa går han söder ut till södra Frankrike, Lombardiet och
norra Turkiet, och norr ut i Sverige ända till Södermanland, i Storbritannien till
mellersta Skottland och i Ryssland till de mellersta delarne af Dvinatrakten. I Asien
finnes han till A mur och söder ut till^ Kaukasus. I Alperna stiger han till en höjd
-af 2000 m. Öfver allt är han allmän och förökar sig i otrolig grad, der han ej
förföljes. Sjelf gifver han sig snart säkrast ^till känna, hvar han finnes, enär han
beständigt måste uppkasta nya högar för att kunna skaöa sig sitt uppehälle. Dessa
högar utmärka alltid rigtningen och utsträckningen af hans jagtmark för hvarje gång.
Med sin utomordentliga glupskhet måste han oupphörligt arbeta på utvidgandet af
.sitt underjordiska jagtområde. Utan uppehåll gräfver han vågräta gångar på ringa
<ljup under ytan och uppkastar högarne för att aflägsna den uppkrafsade jorden.
Blasius beskrifver hans underjordiska anläggningar med följande ord: »Bland alla
inhemska djur, som uppehålla sig under jorden, tillreder den vanliga mullvaden med
största möda och konstfärdighet sina bon och gångar. Han har icke allenast att
£Örja för tillfredsställandet af sin starka matlust, utan äfven på en sådan inredning
af bo och gångar, att de kunna lemna honom skydd mot de många faror, för hvilka
han är utsatt. Hans hufvudläger befinner sig på ett utifrån svårtillgängligt ställe
under trädrötter, murar o. d., och vanligen långt aflägse från hans dagliga
jagtområde. Genom en lång, merendels temligen rak hufvudgång (fig. 116, d) är boet
förbundet med jagtområdet, i hvilket de för födan afsedda, dagligen tillväxande
mindre gångarne förgrena sig och genomkorsa hvar andra. Förutom de nämnda
gångarne blifva dessutom särskilda sådana anlagda under fortplantningstiden. Till det
yttre utmärker sig det egentliga herberget hufvudsakligen genom en hvälfd jordhög
{fig. 116, till venster, visar boet i genomskärning), som i storlek öfverträffar öfriga
uppkastade högar. Till det inre åter består det af en rundad, 8 cm. vid kammare
^c-é), hvilken tjenar såsom lägerplats, samt dessutom af två kretsformiga gångar, af
hvilka den större (a), i lika höjd med kammaren, rundt omkring omsluter denna på
?tt afstånd af ungefär 16 till 25 cm., och den mindre (6), något ofvanför kammaren,
äöper någorlunda parallelt med den större. Från kammaren utlöpa vanligen tre
gångar (c) i sned rigtning uppåt till den högre belägna, mindre, kretsformiga gången.
Från den senare åter utlöpa nedåt i sned rigtning till den större kretsgången fem
till sex gångar, regelbundet skiftevis med de förutnämnda förbindningsgångarne. I
«trålformig och temligen vågrät rigtning löpa från den större kretsgången åt skilda
håll utåt samt äfvenledes skiftevis med de sistnämnda förbindningsrören omkring 8-10
enkla eller förgrenade gångar (fig. 116, till höger), hvilka efter en större eller
mindre bågformig svängning utmynna i hufvudgången. Från kammaren nedlöper den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free