- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
287

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 1:a Familjen: Ekorrdjur (Sciurida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kindtänderna äro på sin yta vanligen försedda med emaljlister eller emaljknölar och vexla
mellan 2-6 i hvarje käke. Den i allmänhet aflånga skallen är ofvan platt, har
fullständiga okbågar, kort öfverkäke, betydligt utvecklad mellankäke och underkäken så
ledad, att större sidorörelser nästan omöjliggöras. Bäckenet är långt, smalt och oftast
slutet, nyckelben finnas regelbundet, om ock stundom endast rudimentärt. Hos många,
gnagare öppna sig på läpparnes insida kindpåsar, som kunna sträcka sig ända till
skuldrorna och tjena till förrådssäckar vid insamlandet af födan. En särskild muskel
drager dessa påsar till baka, då de skola fyllas. Magsäcken är enkel, stundom
genom en insnörning delad i två afdelningar, och tarmkanalens längd belöper sig till
15 eller 17 gånger kroppens. Hjernans utveckling tyder på ringa förståndsgåfvor,
stora hjernans båda halfvor äro små med svaga vindningar. Sinnesverktygen ära
jemnt och temligen fullständigt utvecklade.

Gnagarne utbreda sig öfver jordens alla delar och finnas i alla klimat, så långt
växtverlden sträcker sig. Deras lefnadssätt är högst vexlande. Några lefva i
träden, andra på marken, somliga i vattnet, andra i af dem sjelfva gräfda hålor,
somliga bland buskar och snår, andra på fria fältet. Allt efter de olika ställen, der de
uppehålla sig, löpa, klättra, gräfva eller simma de med stor skicklighet. De hafva i
allmänhet skarpa sinnen, äro muntra och lifliga men just ej särdeles kloka. Många
lefva parvis, andra i familjer, och icke så få i stora skaror till sanmians. Då fara
hotar, skynda de så fort som möjligt till sina smyghål, men högst få äro nog kloka
att söka genom list undgå förföljarne. De lefva hufvudsakligen af växtämnen och
förtära rötter, bark, blad, blommor, frukter af alla slag, gräs, mjölhaltiga rotknölar,
ja, till och med sjelfva trämassan. Några förtära äfven animaliska ämnen och äro
verkliga allätare. Egendomligt är, att många af dem, som äro för svaga att
företaga längre vandringar eller motstå vinterkölden, insamla förråd och förvara dessa i
underjordiska förrådskamrar. Gnagarne äro byggmästarne bland däggdjuren, och
några uppföra särdeles konstiga boningar, hvilka allt ifrån de äldsta tider tilldragit
sig menniskans beundran. Icke få tillbringa vintern i en dödlik sömn; de blifva då
stela och orörliga och lefva på sitt under sommaren samlade fett. I förhållande till
sin ringa storlek spela gnagarne en stor roll i naturens hushållning. De skulle
ödelägga hela jorden, om de ej vore utsatta för otaliga fiender och många sjukdomar.
Det oafbrutna utrotningskrig, för hvilket de äro föremål, motväges af deras
utomordentliga fruktsamhet. Ett ringa antal medlemmar af denna talrika ordning
länder menniskan till nytta, och blott några få förtjena att tämjas.

Första Familjen: Ekorrdjur (Sciurida).

Ekorrarnes familj sönderfaller i två större underafdelningar: Ekorrarne och
Murmeldjuren. – De Egentliga ekorrarne (Campsiurina) igenkännas på
sin långsträckta kropp och sin mer eller mindre långa svans, på hvilken håret ofta
är åt båda sidor utstående. Deras ögon äro stora och utstående, öronen stundom
små, stundom stora, än tunnhåriga, än försedda med hårpenslar. Frambenen äro
märkbart kortare än bakbenen. Framfötterna hafva fyra tår och en liten vårtlik
tumme, bakfötterna fem tår. Kindtänderna äro i öfverkäken fem, af hvilka dock
den främsta är liten och ofta bortfallande; i underkäken äro de fyra.

Ekorrarne bebo, med undantag af Nya Holland, hela jorden, gå temligen högt
upp mot norden och finnas äfven i den heta zonen, många arter lika väl i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free