- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
289

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 1:a Familjen: Ekorrdjur (Sciurida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EKORRAR,

289

land. Han är utbredd öfver hela Europa och förekommer äfven på andra sidan om
Kaukasus och Ural, i hela södra Sibirien till Altai och östra Asien. Han är icke
öfver allt eller alla år lika vanlig. Högstammiga, torra och skuggiga skogar äro
hans käraste tillhåll. Han fördrager lika litet fuktighet som solsken. Då frukten
och nötterna äro mogna, besöker ekorren äfven byarnes trädgårdar, likväl blott då
dessa genom träd eller buskmark stå i förbindelse med skogen. Der det finnes rik
tillgång på mogna gran- eller furukottar, slår han sig ned och bygger ett eller flera
fcon. Såsom tillfälliga uppehållsställen begagnar han sig af gamla öfvergifna
kråk-eller skatbon eller roffogelsnästen, sådana de äro, men de bon, som tjena till
natt-herberge och skydd mot oväder samt för honan och ungarne, byggas nya från
början, fastän ofta af materialier, hvilka hemtats från fogelbon. Man tror sig hafva
funnit, att hvarje ekorre har åtminstone fyra nästen. Stundom anläggas nästena äf-

Fig. 117. Ekorre (Sciurus vulgaris). J/3 af nät. st.

ven i ihåliga träd. De fria nästena äro vanligen belägna i vinkeln mellan
hufvud-stammen och någon gren. Balen liknar den i ett större fogelbo och är liksom
skat-bona täckt af ett slags tak, tätt nog för att hindra regn att intränga.
Hufvudingången vetter något nedåt, vanligen mot öster, och ett något mindre hål befinner
sig tätt invid stammen. Insidan är fodrad med mjuk mossa; ytterväggarna bestå af
större och mindre i hvar andra inflätade risqvistar. Till botten begagnar ekorren
gerna den af ler och jord hopfogade balen i något öfvergifvet kråkbo.

Det lilla muntra djuret är en af våra skogars förnämsta prydnader. Vid lugnt
och klart väder är han i ständig rörelse och håller sig så mycket som möjligt i
träden, hvilka alla årstider lemna honom föda och skydd. Blott tillfälligtvis klättrar
han makligt ned till marken och springer upp i ett annat träd. Han är våra
skogars apa och har flera egenskaper, som påminna om dessa oroliga och nyckfulla
syd-ländingar. Högst få däggdjur äro i en sådan beständig verksamhet som vår ekorre,
då det är någorlunda vackert väder. Det bär ständigt af från träd till träd, från

Brehm, Däggdjurens lif. 2:a uppl. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free