- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
292

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 1:a Familjen: Ekorrdjur (Sciurida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292 GNAGARE.

att de ej skulle störta ned. Vi närmade oss så småningom, ständigt skakande på
grenen, tills vi med ett raskt tag kunde gripa dem. Vid floden Lena sysselsätta
bönderne sig från början af mars till midten af april uteslutande med ekorrfångst,
och inånga utsätta der tusentals fällor. Tunguserne skjuta dessa djur med trubbiga
pilar för att icke skada skinnen. De vackraste skinnen komma från Sibirien och
Lappland och äro i handeln kända under namn af »gråverk». Ensamt från
Ryssland utföras öfver två millioner gråverkskinn, af hvilka de flesta gå till Kina.
Svanshåren använder man till goda målarpenslar, och det hvita, möra och välsmakande
köttet ätes öfver allt gerna af kännare.

Flygekorrar. - Flygekorrarne (Pteromys) skilja sig från föregående slägte
derigenom att deras ben och fötter äro förenade genom en bred, fast hud, som är
fäst vid fram- och baklemmarne och vid kroppens sidor. På ryggsidan är den
täthårig, på buksidan deremot glest och sparsamt hårbeväxt. Den bildar en
fallskärm, som sätter djuret i stånd att med lätthet göra långa språng i sned rigtning
uppifrån nedåt. En bensporre vid handroten hjelper till att utspänna och stöda
främre delen af denna flyghud. Svansen tjenar såsom ett kraftigt styre och är
alltid stor, hos somliga rundt om yfvig, hos andra med håret deladt åt båda sidor.
Flygekorrarne äro utbredda öfver den nordliga jordhalfvan och i förhållande till
andra slägten, fattiga på arter.

Ta g ua n e n (Pteromys Petaiirista, fig. 118) är familjens största medlem, nästan
så stor som en katt. Kroppens längd är 60 cm., svansens 55 cm. och höjden öfver
skuldrorna 20 cm. Bålen är långsträckt, halsen kort, hufvudet jemförelsevis litet
med tillspetsad nos. Öronen äro korta och breda, upprätta och ofta utlöpande uti en
spets, de mycket framstående ögonen stora. Pelsens färg är på ryggsidan en
blandning af grått och svart, på buksidan smutsigt hvitgrå. Fladderhuden är ofvan
svart-brun eller kastaniebrun, undertill grå, dragande i gult; benen äro rödaktigt
kastanie-bruna eller rödaktigt svarta; svansen är svart.

Taguanens hemvist är östra Ostindiens fastland från Malabar till Malacka och

o

Siam. Här lefver han i de tätaste skogarne, alltid i träden och ensam eller med
sin hona. Om dagen sofver han i ihåliga träd, framkommer endast om nätterna och
klättrar och hoppar med utomordentlig snabbhet och försigtighet i trädkronorna eller
från träd till träd, dervid utbredande fötterna vågrätt utåt, hvarigenom fladderhudeii
utspännes till en fallskärm. Han är mindre klok och mera rädd och försigtig än
ekorren. Om detta sällsynta djurs lefnadssätt fattas för öfrigt noggranna iakttagelser.
I östra delarne af norra Europa och Sibirien lefver en annan flygekorre,
rys-sarnes Ljut äg a (Pteromys volans), med en kroppslängd af 16 cm. och med en
svans af 10 cm. längd, således betydligt mindre än vår vanliga ekorre. Till sitt
lefnadssätt liknar han den föregående arten, såsom ett nattligt djur, men tyckes
vara af ett mildare sinnelag och lättare att tämja. Helst lefver han i björkskog;
också öfverensstämmer hans färg] rätt väl med fårgen på björkens bark. Oaktadt
hans tunna hud och mjukhåriga fäll endast lemna ett dåligt pelsverk, hvilket blott
hos kineserne har något egentligt värde, har han dock länge varit utsatt för ifriga
förföljelser, hvilka gjort honom mer och mer sällsynt. Emellertid förekommer han
ännu i vår närhet, uti Östersjöprovinserna och Finland, om ock sparsamt. På
Linnés tid skall han hafva förekommit äfven uti det nordligaste Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free