- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
295

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 1:a Familjen: Ekorrdjur (Sciurida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JORDEKORRAR. SISLAR. 295

bohvete, hasselnötter, lönnfrön och majs. Båda djuren hålla vintersömn, ehuru med
afbrott, och synas icke kunna undvara föda under vintern, under hvilken tid de dock
icke lemna sin underjordiska boning, men hålla en gång öppen till jordytan. Hvad
de sakna i färdighet att klättra, ersattes af deras förvånande snabbhet i loppet.

För landtbrukaren äro jordekorrarne besvärliga gäster, emedan de liksom
råttorna intränga i ladorna, der de stundom åstadkomma stor förödelse. De hafva också
en stor mängd fiender och förföljas ifrigt både i Asien och Amerika. I fångenskap
uthärda de vid passande kost flera år och fortplanta sig till och med, men blifva aldrig rigtigt tama.

#

Den andra underfamiljen, Murmeldjuren (Arctomyina), skiljer sig från
ekorrarne genom en mera grof och satt kroppsbyggnad, kort svans och olikhet uti
tandbyggnaden, ty främsta öfre kindtanden är visserligen mindre, dock lika lång som de
följande, hvilka utåt äro snedt afrundade, inåt starkt afsmalnande och besatta med
skarpa, höga lister.

Man har urskilt temligen många arter af murmeldjur utbredda öfver mellersta
Europa, norra Asien och Nordamerika. De flesta bebo slätterna, men några
uteslutande de högsta bergen. Ingen art företager några vandringar. De gräfva sig djupa
underjordiska hålor och lefva der ofta i otroligt stort antal till sammans. Somliga
hafva, allt efter årstiden, flera än en boning. De uppehålla sig på marken och äro
rätt lifliga och snabba, likväl ej så som ekorrarne; några arter äro till och med ganska tröga. Deras föda utgöres af gräs, örter, skott, unga plantor, frön, bär, rötter,
rotknölar och lökar; blott några få förtära nyss utslagna blad och knoppar;
sannolikt fånga de äfven insekter, mindre däggdjur och foglar, samt plundra deras bon.
När de äta, sitta de liksom ekorren på bakdelen och föra maten till munnen med
f ramfötterna. Om hösten insamla de vinterförråd i sina hålor. Mot vintern gräfva
de sig djupt ned i dessa och sjunka i en så djup vintersömn, att lifsverksamheten
nedstämmes till sin lägsta grad.

Deras läte består af ett starkare eller svagare pipande samt ett kurrande ljud,
som, då det är svagt, uttrycker välbehag, men eljest ilska. Högst vaksamma, skygga
och försigtiga, utställa många af dem vakter och fly vid ringaste tecken till fara ned
i sina underjordiska gömslen. De kunna lätt tämjas, och några låta inöfva sig till
hvarjehanda konststycken. De föröka sig starkt. Visserligen yngla de i allmänhet
blott en gång om året, men de få då tre till tio ungar. Af några begagnas
skinnet, af andra kottet, och många hållas fångna såsom nöjsamma husdjur.

Sislar. - Sislar (Spermophilus) äro små vackra djur med jemförelsevis smärt
bål, långsträckt hufvud, stora kindpåsar, i pelsen dolda öron, kort, i ändhalfvan
yfvig svans med håret stående åt båda sidor, fyra tår och en kort tumvårta på de
främre, fem tår på de bakre fötterna. I öfverkäken finnas fem, i underkäken fyra
kindtänder; den första öfre kindtanden är ofta ungefär hälften så stor som de öfriga
och försedd med en hög, skarpkantad tvärlist. - De talrika arterna bebo alla den
nordliga jordhalfvan. Den enda europeiska artens lif gifver en trogen bild af de öfrigas.

Vanliga siseln (Spermophilus Citillus, fig. 120) är ett litet älskligt djur,
nästan så stort som vanliga hamstern, men smärtare, 22 till 24 cm. lång med 7 cm.
lång svans. Han är ofvan gulgrå, med oregelbundna, rostgula fläckar, på buksidan
rostgul och på hakan och framhalsen hvit. De öfre framtänderna äro gula, de nedre
hvita.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free