- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
296

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 1:a Familjen: Ekorrdjur (Sciurida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

GNAGARE.

Vanliga siseln bebor hufvudsakligen östra Europa. Albertus Magnus
känner honom från trakten af Regensburg, der han ej längre finnes, hvaremot han från
Schlesien synes sprida sig allt mera mot vester. För omkring 40 år sedan
kände-man honom derstädes alls icke. Af alla närslägtade arter synes han hafva den
vidsträcktaste utbredning; han finnes i södra Ryssland, Galizien, Schlesien och Ungern,
Steiermark, Mähren och Böhmen, Kärnthen, Krain och de norr om Svarta hafvet
belägna ryska provinserna. I alla dessa länder är han mycket allmän. Han lefver
i sällskap, men hvar och en gräfver en håla för sig; hannens är mindre djup än
honans. Till förvaringsrum för vinterförrådet gräfver han sig särskilda hålor. Der*
håla, j. hvilken honan vanligen i april eller maj föder tre till åtta ungar, göres
alltid djupare än de öfriga för att skydda afkomman. Märkvärdig är siselns åtrå att
till sitt bo släpa allehanda glänsande föremål, såsom porslinsskärfvor, glas- och
jern-bitar m. m. Veslor, illrar, mårdar, falkar, kråkor, hägrar, trappar, kattor och
råtthundar äro detta lilla vackra djurs fiender, och äfven menniskan förföljer det,

Fig, 120. Vanlig sisel (Spermophilus Citillus). J/4 a^ nat- st-

for skinnets och dels för det välsmakande köttets .skull. Siseln är icke svår
ätt-fånga, oaktadt hannarne sörja för sällskapets säkerhet. Några dagar äro nog för att
Tänja siseln vid menniskans sällskap; näst hasselmusen är han väl den trefligaste^
kammarkamrat man kan hafva och hedrar sig genom sin stora renlighet.

Prärihundar. - Den i Nordamerika lefvande Prärihunden (Cynomys
Ludo-mcianus, fig. 121) står på gränsen till de egentliga murmeldjur en, från hvilka han
endast skiljer sig genom den första öfre kindtanden, som är nästan lika stor som de
öfriga mycket stora kindtänderna, och den korta och breda skallen. Bålen är kort,
och tjock, hufvudet stort, svansen mycket kort, yfvig, likformigt hårbeväxt,
kind-påsarne förkrympta. Fullväxta prärihundar uppnå en längd af 40 cm., hvaraf
ungefär 7 cm. komma på svansen. Färgen är ofvan ljust rödbrunaktig, grå- och
svart-blandad, inunder smutsigt hvit; svansen har i spetsen bruna band.

Namnet »prärihund» gafs djuret, som alldeles icke förråder minsta likhet ined
en hund, af de kanadiska trappers eller pelsjägarne på grund af dess skällande läteu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free