- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
298

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 1:a Familjen: Ekorrdjur (Sciurida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.i293

GNAGARE.

och visar sig icke ofvan jord förr än de varma vårdagarna väcka honom till nytt
lif. En sådan koloni företer en märkvärdig anblick, om man lyckas att, osedd af
.skyltvakterna, -närma sig den samma. Så långt ögat når, herskar en rastlös
verksamhet. På nästan hvarje jordhög sittei1 ett litet gulbrunt murmeldjur upprätt
liksom en ekorre. Den korta, uppstående svansen är i ständig rörelse, och de många
tusende djurens svaga, skällande läten sammansmälta till ett formligt sorl. Närmar
sig åskådaren några steg, urskiljer han lätt de gamla och erfarna individernas något
gröfre stämmor, men plötsligt, liksom genom ett trollslag, är allt lif försvunnet.
Blott här och der sticker en spejare fram hufvudet ur sitt hål, oupphörligt skällande
:för att varna sina närmaste. Lägger man sig nu ned och orörlig och tålmodig
iakttager den närmaste omgifningen, så intager snart en skyltvakt sin post på jordhögen
framför sin dörr och underrättar kamraterna genom oupphörligt skällande att all fara
är förbi. Han framlockar derigenom den ene efter den andre ur de mörka gångarne,
och snart begynna dessa sällskapliga djur åter sin fredliga verksamhet. Man kan
hela timmar betrakta detta rörliga lif utan att tröttna.»

Finsen, som 1872 reste på Kansas-Pacific-jernbanan, bekräftar Möllhausens
beskrifning, ehuru han ej såg kolonier af samma utsträckning. Han iakttog, att
prärihundarne, liksom bisonoxen och antilopen, vant sig vid jernvägsbullret och, lugnt
.sittande på sina högar, betrakta det förbiilande tåget. På grund af trovärdiga
personers utsago bestrider han Geyers berättelser om prärihimdens utrotande af
skallerormen. »Hvarje kännare af prärierna», säger han, »vet, att prärihimden, jord- eller
präriugglan och skallerormen lefva i fred och rö i samma bo. Djuruppstoppare i
Vestern välja med förkärlek detta klöfverblad till en djurgrupp, som under namn af
»den lyckliga familjen» icke väcker ringa förundran hos utländingen.»

»Utan fruktan», fortfar Moll h a u s e n, »söker prärihunden sin väg mellan de
vandrande bufflarnes klofvar, men jägaren i bakhåll behöfver blott röra sig en smula
oförsigtigt för att ögonblickligen skrämma honom ned i hans håla. Dessutom är han
mycket seglifvad; äfven dödligt sårad förmår han släpa sig till sin håla och
försvinna, hvarigenom jägaren går miste om sitt byte. Hans kött är välsmakande.» I
fångenskap uthärdar han lika bra som andra familjemedlemmar och fortplantar sig
-då och då vid lämplig skötsel.

Murmeldjur. - Nära intill prärihundarne sluta sig Murmeldjuren (Arctomys),
ty skilnaderna mellan dem inskränka sig, såsom ofvan nämndes, till skallens
byggnad och främre öfre kindtandens bildning.

Liksom prärihunden i nya verlden är Bob åken (Arctomys Höbdc, fig. 122) i
den gamla en slätternas invånare. Hans längd utgör 37 cm., dessutom är svanslängden
:9 cm. Den temligen tjocka pelsen är blekt rostgul, på öfversidan något mörkare, på
hjessan, nosen, lapparne, i munvinkeln och kring ögonen enfärgadt brunaktigt
rost-:gul, på svansen mörkt rostgul, i svansspetsen svartbrun, på hals och strupe gråhvitaktig.
Ungarne äro mörkare än de äldre. Emellertid finnas många färgvarieteter.

Från södra Polen och Galizien utbreder bobakeii sig öfver hela Sydryssland och
rsödra Sibirien ända till A mur och Kaschmir, i hvars dalar han enligt Adams
uppstiger till en höjd af 2000-3000 m. Han bebor endast slätter och steniga, kuperade
trakter, men undviker så väl skogar som sandiga sträckor. Öfver allt lefver han
ständigt i talrika sällskap och meddelar många ställen, såsom det inre Asiens gräsrika
stepper, en egendomlig pregel genom de otaliga jordkullar han uppkastar. Om som-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free