- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
306

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 3:e Familjen: Bäfrar (Castorida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tredje Familjen: Bäfrar (Castorida).

Bäfvern står till följd af flera egendomligheter icke blott såsom
representant för ett eget slägte, utan bildar en familj för sig. Han är känd sedan äldsta tider
under namnen Castor och Fiber. Af de gamla skriftställarne erfara vi eljest ej
mycket om detta djur. Aristoteles säger blott, att bäfvern hör till fyrfotadjuren
och söker sin föda vid floder och sjöar liksom fiskuttern. Plinius omtalar
verkningarna af bäfvergäll. Olaus Magnus berättar många fabler om detta djur, bland
annat följande: »Fastän somliga hålla före, att detta djur bor blott vid Svarta
hafvet, förekommer det dock i mängd vid Rhen, Donau och i Mährens sumptrakter,
men ännu talrikare i norden, emedan det här icke störes genom bullret af den
beständiga skeppsfarten, såsom på Rhen och Donau. I norden bygger bäfvern med
underbar konst, blott lärd af naturen, sina hus af trä vid tallösa floder. Bäfrarne
gå i sällskap för att med sina tänder fälla träden, och de frakta dem på ett
underligt sätt till sitt läger. En gammal, trög bäfver, som brukar hålla sig ifrån de
andra, måste göra tjenst härvid; honom kasta de på ryggen, lassa timret mellan hans
fram- och bakfötter och släpa honom på detta sätt, liksom en släde, fram och till
baka, tills huset blir färdigt. Djurets tänder äro så skarpa, att det kan afskära
trädet liksom med en knif. Huset består af två till tre kamrar, den ena öfver den
andra. Svansen är fjällig som på en fisk, har läderartad hud och är smaklig
att äta; denna och bakfötterna ätas också i stället för fisk. Fällarne äro mjuka som
dun och skydda utmärkt mot kölden; de utgöra också en dyrbar klädnad för de stora
och rika o. s. v.»

Ännu i dag har bäfvern en mycket vidsträckt utbredning; han finnes rundt
om norra halfklotet, mellan 33 och 68° nordlig bredd, men fordomdags var hans
utbredning ännu vidsträcktare. I Frankrike och Tyskland förekom han nästan öfver
allt. I England blef han först utrotad. Nu för tiden finnes blott en och annan i
Tyskland, skyddad af stränga jagtlagar, med säkerhet endast vid mellersta Elbe och
enstaka på ett par andra orter. I Europa är bäfvern vanligast i Österrike, Polen och
Ryssland. I Sverige är han numera fullständigt utrotad. Det enda ställe i Norge,
der bäfvern för närvarande säkert förekommer, är gården Fladen under Næs
jernverk, der en bäfverkoloni skyddas af egaren Aall. Vida vanligare än i Europa
förekommer denne gnagare i Asien. Vid de stora floderna i Sibirien är han ännu
talrik och äfven temligen vanlig i de större och mindre floder, som utfalla i Kaspiska
hafvet. I Amerika var han allmän, men har numera genom den oupphörliga
förföljelsen betydligt sammansmält. Audubon angifver (1849) blott Labrador,
Newfoundland, Kanada och spridda ställen i staterna Maine och Massachusetts såsom
detta djurs hemtrakter, men tillägger, att man ännu finner en och annan bäfver i
åtskilliga föga odlade trakter i Förenta staterna.

Bäfvern (Castor Fiber, fig. 126) är en af de största gnagarne. Hos en
utväxt hanne är kroppens längd 75-95 cm. Svansens längd är 30 cm., höjden öfver
skuldrorna lika mycket och vigten 20-30 kilogr. Kroppen är grof och stark,
baktill tjockare än framtill, halsen kort och tjock, hufvudet baktill bredt, framtill
smalare och med kort, trubbig nos; benen äro korta och kraftiga, de bakre längre än
de främre, fötterna hafva 5 tår och bakfötternas tår äro ända till klorna
sammanbundna medelst en bred simhud. Svansen är platt och inemot 20 cm. bred. Öronen
äro små och korta och kunna läggas så tätt intill hufvudet, att de fullständigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free