- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
310

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 4:e Familjen: Springråttor (Dipodida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kängurun, på alla fyra, dock ganska långsamt och blott en kort stund; när de sitta,
hvila de på bakfötternas sulor. De hafva ett klagande läte; några utstöta ett slags
doft grymtande. Då det är kallt, falla de i ett slags dvala och blifva stela;
vinterförråd samla de aldrig.

Ökenspringråttor.Ökenspringråttorna (Dipus) kunna anses såsom typ
för familjen. De kännetecknas derigenom, att framtänderna i öfverkäken visa en
långsfåra på midten, och framför de tre regelbundna kindtänderna i öfverkäken finnes
stundom ännu en liten tand med en rot; bakfötterna hafva tre tår. Hasselqvist
anmärker med rätta, att de se ut som om de vore sammansatta af flera olika djur.
»Man skulle kunna säga, att detta djur har harens hufvud, ekorrens morrhår,
svinets tryne, kropp och framfötter som en mus, bakfötter som en fogel och svans som
lejonet.» Framför allt är hufvudets ovanliga bildning i ögonen fallande. Alla
sinnesorgan äro, såsom hos ökeninvånarne i allmänhet, starkt utvecklade. Öronen äro
stora och gleshåriga, de stora ögonen fulla af lif, med det milda uttryck, som är
egendomligt för de flesta djur, hvilka lefva i öknen; näsborrarne äro stora och vida.
Halsen är utomordentligt kort och föga rörlig. Framfötterna äro mycket korta och
hållas tätt intill kroppen, när djuren springa; bakfötterna äro omkring sex gånger
så långa som f ram fötterna, emedan skenbenet är förlängdt, liksom mellanfoten. Den
silkeslena pelsen är på ryggen blågrå i bottnen och utvändigt färgad som öknens
sand, buken är hvit, med långstrimmor på sidorna. Märkligt är, att fötterna,
liksom hos alla djur med snabbt lopp, äro så enkelt bildade som möjligt och foga
rörliga. Hoppfötternas ovanligt korta tår hafva vanligen blott två leder med rörlighet
endast i en rigtning. Under språng beröra de jorden blott med yttersta spetsen af
den led, som bär klon.

Ökenspringråttan, arabernes Djerboa (Dipus ægyptius, fig. 80 [sid. 186],
till venster) är ett litet näpet djur af 17 cm. kropps- och (utom svanstofsen) 21 cm.
svanslängd, ofvan gråaktigt sandfärgadt, svartspräckligt, under hvitt, med en bred
hvit strimma på låret och med en ofvan blekgul, under hvitaktig svans, som har en
hvit, i spetsen svart tofs. Hon är utbredd öfver största delen af nordöstra Afrika och
förekommer äfven i vestra Asien. Mot söder går hon till mellersta Nubien, der hon
ersättes af en annan art. Hon bebor torra stepper, öde, sorgliga landsträckor, der
man tycker att hon knappast skulle kunna lifnära sig. På de dystra slätter, som
äro be växta med det hvassa gräset halfa (Poa cynosuroides), träffar man henne
stundom i stora flockar. Hon delar dessa boningsplatser med stepphönsen, den lilla
ökenlärkan och deras gemensamma fiende, feneken; och der gräfver hon sina vidt
förgrenade, men föga djupa gångar, i hvilka hon genast drager sig till baka vid
ringaste fara. Blott sällan får man tillfälle att se dessa små täcka varelser. Man kan
just icke säga, att de äro mycket lättskräriida, men vid åsynen af ett främmande
föremål ila de strax till sina hål; äfven äro de till färgen så lika sanden, att man
måste komma dem temligen nära, innan man kan urskilja dem. Oaktadt ökenråttan
är ett äkta nattdjur, leker hon likväl stundom midt på ljusa dagen utanför sin håla.
Hon visar då en märkvärdig likgiltighet for den afrikanska middagssolen, ty vid denna
tid rör sig knappt något annat djur i öknen, emedan hettan är rent af brännande.

Om ökenspringråttans fortplantning har man sig ingenting med säkerhet
bekant. Araberne, hvilka förtära hennes kött, jaga henne på ett mycket enkelt sätt.
De förse sig med en lång, tjock käpp och uppsöka så springråttornas kolonier; sedan
de der tillstoppat alla utgångarne, utom en, utanför hvilken de anbringa ett nätr
uppgräfva de den ena gången efter den andra genom att uppbryta taket med käppen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free