- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
313

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 5:e Familjen: Möss (Murida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÅTTOR OCH MOSS.

31$

icke kunna äta, såsom t. ex. trä och papper, gnaga de sönder. Vatten dricka de i
allmänhet sällan, men deremot äro de mycket lystna efter flytande födoämnen.
Några arter ligga i vintersömn och insamla förråd, andra företaga i oerhörda
skaror-vandringar, soni likväl oftast blifva mycket förderfliga för dem. För fångenskapen
lämpa sig högst få arter, och i allmänhet äro de mycket mera till skada än till
nytta-for menniskan.

Råttor och Möss. - Bland de egentliga typerna för hela familjen, Råttorna
och Mössen (Murina), finnas arter, som följt menniskan öfver hela jorden. Det är
icke länge sedan denna deras utbredning öfver verlden egde rum; på många ställen
känner man till och med det årtal, då de först uppträdde. Nu för tiden hafva de
fulländat sin rundresa omkring jorden. Ingenstädes är emellertid menniskan belåten
med dessa sina följeslagare, ty de efterhängsna gästerna äro tillika de oförskämdaste
hustjufvar, som med tillhjelp af sina utmärkta inbrottsredskap skaffa sig tillträde
öfver allt och tillfoga sina värdar den ena förlusten efter den andra. Denna
underfamilj utmärkes genom bred, klufven öfverläpp, i fem rader ordnade långa och starka
morrhår och framför allt genom en lång, sparsamt med styfva hår besatt, men i
stället med fyrkantiga fjäll betäckt svans. Framfötterna hafva fyra tår med en vårta
för tummen, bakfötterna hafva fem tår. Kindtändernas tuggyta är knölig, men
af-nötes med tiden, så att tvärlöpande emaljband uppkomma; äfven dessa kunna
emellertid på ålderdomen försvinna.

I dagliga lifvet skiljer man mellan råttor och möss, och denna indelning är
äfven antagen inom vetenskapen. Råttorna äro de gröfre och fulare formerna,
mössen åter de lättare och finare byggda. Hos de förra har svansen mellan 200 och 260
fjällringar eller deröfver, hos de senare mellan 120 och 180; de förstnämnda hafva
tjocka och stora, de senare tunna och fina fötter. Råttorna blifva öfver 30 cm.,,
mössen högst omkring 24 cm. långa.

Såsom temligen säkert kan antagas, att de råttor, som nu finnas i Europa,,
icke ursprungligen funnits der, utan hafva invandrat. I de gamles skrifter finnes
blott ett enda ställe, som kan syfta på råttor, ovisst hvilken art. I Europa och
Tyskland infann sig bevisligen först den Svarta råttan, på henne följde
Vandrareråttan, och i nyare tider har den från Egypten stammande Takråttan (Mus
alex-andrinus) äfven uppträdt. Vandrareråttan, såsom den största och starkaste,
undantränger emellertid de öfriga. Måtte vi blott icke få göra bekantskap med
andra-vandrande arter, såsom Hamsterråttan (Mus gamUanus), hvilken till storlek och
verksamhet öfverträffar alla andra och skaffar köpmännen i Zanzibar mera besvär och
förluster än alla europeiska arter till sammans; vi skulle då först rigtigt erfara hvad
en råtta förmår.

Den Svarta råttan eller Husråttan (Mus JRatt-us, fig. 128) uppnår en
kropps-längd af 16 cm. med eu 19 cm. lång svans och är på öfra sidan dunkelt svartbrun,
på undersidan något ljusare svartgrå. Svansen, som är jemförelsevis smal, har 26O
-270 fjällriugar. Hvita varieteter förekomma icke sällan. När denna art först
visade sig i Europa, kan ej med säkerhet afgöras. Albertus Magnus är den förste
zoolog, som anför henne bland tyska djur, och således var hon redan i tolfte
århundradet inhemsk i Tyskland. Möjligtvis härstammar hon från Persien, der hon ännu
förekommer i otroligt stort antal. Ända till första hälften af förra århundradet var
hon ensam herskande i Europa; från denna tid har vandrareråttan gjort henne
herraväldet stridigt, och sedan har hon allt mera undanträngts och utrotats af denna~

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free