- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
324

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 5:e Familjen: Möss (Murida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GNAGARE.

sedd med ett sluttande utgångsrör och ett lodrätt ingåugsrör samt står genom andra
gångar i förbindelse med förrådskammaren. Man igenkänner lätt hamsterns boning
på de mullhögar, som ligga utanför utgången och vanligen äro beströdda med agnar
o. d. Ingångshålet går lodrätt ned i jorden, stundom så rakt, att man kan sticka
ned en lång käpp deruti; likväl går det ej direkt ned i kammaren, utan gör en
vinkelrät eller sned böjning ned till denna. Utgångshålet går deremot vanligen i
flera bugter. Finnes mossa, mögel eller gräs i gångarne, eller äro sidoväggarna
ojemna, så är bostaden säkert öfvergifven. Kamrarne äro olika stora, sjelfva
boningsrummet är det minsta. Unga hamstrar anlägga blott en, men gamla tre till fem
förrådskamrar. Förr påstod man, att hamstern lade hvarje sädesslag för sig, men;
det är en villfarelse eller härrör, om så är fallet, ej från någon ordentlighet hos
djuret, utan kommer sig helt enkelt deraf, att de olika slagen måste insamlas på olika
tider. Honans näste har blott en utgång, men 2-8 ingångar, af hvilka dock
vanligen blott en begagnas så länge ungarne äro små.

Hamsterns gång är krypande, ungefär som igelkottens, och buken släpar
nästan utmed marken; han tager små steg. Då han är retad, rör han sig lifligare och
kan då göra temligen långa skutt. Han klättrar rätt bra, der han finner stöd från
två sidor, och förstår ypperligt att gräfva. Dervid begagnar han sig först af
frambenen, der marken är hård äfven af framtänderna, kastar mullen under buken,
tager den sedan med bakbenen och slungar den bakom sig. Att han, såsom man
påstått, skulle fylla kindpåsarne med jord, är falskt. Vatten skyr han, men rör sig ej
oskickligt, då han kommer deruti. Då hamstern öfverraskas, reser han sig
ögonblickligen på bakbenen och låter frambenen hänga. I denna ställning stirrar han
oafvändt på motståndaren, tydligen beredd att vid första tillfälle rusa på honom ocli
göra bruk af sina tänder.

Argsinthet är hufvuddraget i hamsterns karakter. Vid ringaste anledning
sätter han sig trotsigt till motvärn, morrar doft och skär tänderna. Hans mod är lika
stort som hans ilska, och han försvarar sig mot hvarje djur, så länge han kan. Mot
ovana hundar går han oftast med seger ur striden; blott de kloka råtthundarne
förstå sig på att taga honom, och han blir då genast ruskad i hjel. Det händer icke
sällan, när man går förbi en hamsterhåla, att det ursinniga djuret biter sig fast I
kläderna. Äfven vid hästar biter han sig fast, och när roffoglar föra honom upp
från marken, försvarar han sig ännu i luften. Att ett så ilsket djur icke är
fördragsamt, är lätt förklarligt. Hannen ihjelbiter honan, då de sammanträffa, utom
under parningstiden, och ungar från olika nästen slåss genast på lif och död. På
mindre djur, såsom små foglar, möss, ödlor, ormslår, snokar och insekter, gör
hamstern jagt och föredrager sådana framför växtämnen.

Äfven hamstern ligger i vintersömn. Han vaknar, då kälen gått ur jorden,
ofta redan i februari och säkert i mars. Han öppnar dock icke genast de
tillstoppade hålen till sin boning, utan håller sig inom hus och äter af de insamlade
förråden. Fram emot midten af mars öppna de gamla hannarne och i början af april
de gamla honorna ingångarne och söka föda utanför. Sommarbostaden är vanligen
blott 30, högst 60 cm. djup och. har en mjuk bädd, der honan föder sina ungar; om
det finnes mycket säd i trakten, anlägges ett särskildt rum bredvid det första. Fyra
till fem veckor efter parningen - första gången fram emot slutet af maj, andra
gången i juli - föder honan 6-18 ungar. När ungarne äro 14 dagar gamla, börja
de redan att gräfva, och så snart de kunna detta, utjagas de af modern ur boningen
och få sörja för sig sjelfva. Detta faller sig ej heller svårt för dem, ty redan då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free