- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
327

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 6:e Familjen: Sorkar (Arvicolida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BISAMKATTOK. EGENTLIGA SORKAR.

327

lif i sin lugna, af snön betäckta boning. Bisamråttans föda består nästan uteslutande
af vattenväxter; dock har man äfven funnit tomma musselskal i flera bon. I
fångenskap äter hon, enligt Audubon, mycket gerna musslor. Angående bisamråttans
fortplantning känna vi ännu ganska litet; honan föder 3-6 ungar. Då djuret
fångas såsom ungt, blir det ganska tamt; gamla djur äro ilskna och vilja bitas. Man
fångar bisamråttorna i fällor, med äpplen till bete, i saxar, som utsättas utanför
deras boningar, eller dödar man dem i deras hyddor. Indianerne förstå mycket väl,
hvilka af dessa som äro bebodda, närma sig ljudlöst och stöta med all kraft ett spjut
genom väggen och spetsa vanligen bisamråttorna på detta sätt. Köttet ätes af
in-dianerne, och skinnet har en vidsträckt användning, trots den vid det samma
lådande zibetlukten. Enligt Lo mer komma årligen 3 millioner bisamskinn i handeln
och betalas med l-3 kr. stycket.

Egentliga sorkar. - Af de Egentliga sorkarne (Arvicola) ansluter sig
Vattensorken eller M ullsorken (Arvicola amphibius, fig. 135) närmast till
bisamråttan. Såsom namnet tillkännagifver, lefver han invid och uti vatten. Han
gräfver sig underjordiska gångar, hvilka från vattenytan leda snedt uppåt och inmynua
i ett större rum, hvilket utgör hans egentliga bostad. Derifrån går han vanligen
ned i vattnet för att tumla om och söka sin föda. Han varierar mycket både till
storlek och färg. Han är 21-24 cm. lång, hvaraf svansen utgör 6,5-8,5 cm.
Ryggsidans grå- eller svartbruna färg öfvergår småningom på buksidan i ljusare grått.
Från svarta råttan skiljer sig vattensorken genast genom sitt tjocka, runda och korta
hufvud samt genom sina korta öron och svans. Han har en ganska vidsträckt
utbredning: 4rån Atlanten till Ochotska hafvet och från Hvita hafvet till Medelhafvet.
Egentligen sällsynt är han ingenstädes, hvarken på slätterna eller i bergstrakterna,
ja, han förekommer till och med på högfjellen till en höjd af 1300 m.

Vattensorken påminner i sitt lefnadssätt i många fall både om mullvaden och
bisamråttan. I trädgårdarne och på fälten gräfver han gångar, som kunna vara flera
hundra steg långa, uppkastar jordhögar, liksom mullvaden, och anlägger sin
bostad i någon af de större jordhögarne. Oftast löpa de långa gångarne tätt under
jordytan, aldrig djupare än växternas rötter gå ned, men ofta så högt upp, att
jordskorpan lyftes under gräfningen, och gångens tak blott består af ett 2-3 cm.
tjockt jordlager. Dessa gångar förstöras och tillspärras naturligtvis rätt ofta, men
djuret är outtröttligt att förbättra dem, till och med flera gånger om dagen, om det
behöfves. Mullhögarne äro vida mera oregelbundna än mullvadens, bestå till en del
af större jordklimpar, ligga icke i rak linie och lemnas aldrig öppna upptill. I dessa
anläggningar lefva djuren parvis, det^eua paret i granskapet af det andra. De springa
ej synnerligen fort, men gräfva utmärkt och simma med stor färdighet.

Vattensorken hemtar sin näring företrädesvis ur växtriket och blir derigenom
ofta mycket skadlig, i synnerhet när han uppslår sin bostad i trädgårdar, der han
bland annat förtär rötterna till och med på rätt försigkomna träd. Invid dammar
gör han jemförelsevis mycket mindre skada, om man frånräknar den, att han genom
sina gräfningar skaffar vattnet ett ofördelaktigt aflopp. Här består hans föda i
synnerhet af rörstänglar, hvilka han förtär på ett ganska egendomligt sätt. Han gör
sig nemligen ett formligt matbord. »Dessa matbord», säger min fader, som
mångfaldiga gånger iakttagit vattensorken, »äro anlagda på knäckta vass-stänglar några
cm. ofvan vattenspegeln och bestå af grönt starrgräs. De äro 20-30 cm, i genom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free