- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
329

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 6:e Familjen: Sorkar (Arvicolida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EGENTLIGA SOKKAK.

329

..

I de nordliga delarne af gamla verlden - uti Europa ned till ryska
Östersjöprovinserna och mellersta Sverige - lefver Lappsorken (Arvicöla ratticeps), som
lif ven fått namnet Mellansork, derför att han i vissa hänseenden tyckts stå
emellan vattensorken och de öfriga hos oss förekommande mindre sorkarne. Han blir
omkring 19 cm. lång, hvaraf svansen upptager ungefär 5 cm. Till sitt lefnadssätt
liknar han närmast åkersorkarne.

Snösorken (Arvicöla nivalis) lefver både sommar och vinter högt uppe på
Alperna och på Pyrenéerna, der allt annat djurlif upphör, och bryr sig ej ens om
att, liksom andra gnagare, under den kalla årstiden söka skydd under jorden, utan
gräfver sig gångar i snön för att söka växtrötter, då det insamlade förrådet ej
räcker till.

Långsvansade skogssorken eller Angssorken (Arvicöla glareola) har en
kroppslängd af 10 cm., utom den 4,5 cm. långa svansen, är tvåfärgad, ryggsidan
brunröd och buksidan samt fötterna hvita med skarp färggräns, uppehåller sig vanligen i
löfskog och skogsbryn, äfvensom i buskmark och parker, har iakttagits i hela
Skandinavien, Ungern, Kroatien, Moldau och Ryssland, men är sannolikt långt mera
utbredd. Sin näring hemtar han mer ur djur- än ur växtriket, äter i synnerhet insekter
och maskar, torde i fritt tillstånd taga en och annan liten fogel, låter i fångenskap
kött sig väl behaga, försmår dock ej säd, frön och rötter, förtär om vintern med
förkärlek barken på unga träd och kan, om han uppträder i större antal, derigenom
anställa stora förödelser på skogsplanteringar. En och annan löper omkring i
skogarne äfven om dagen, men talrikast uppträder han mot aftonen. Han klättrar lätt
uppför trädstammarne till en icke obetydlig höjd. Tre till fyra gånger om året
föder honan 4 till 8 nakna och blinda ungar, hvilka äro fullväxta efter ungefär 6
veckor. Boet bygges vanligen öfver marken, i täta busksnår, af träfibrer, gräs och
dylikt. Skogssorkens hufvudfiende är kattugglan, dessutom förföljes han af räfven,
illern, veslor, vråkar, korpen och kråkan. Han uthärdar väl i fångenskap och blir
lätt tam.

Två andra skogssorkar, Rödsorkeii eller Rödbruna skogssorken (Arvicöla
rutilus) och Rödsidiga skogssorken (Arvicöla rufocanus), båda omkring 11 cm.
långa, utom svansen, som blott är omkring 2,5 cm. lång, tillhöra nordligaste delarne
af Skandinavien och liyssland jemte Sibirien.

Ak er sorken (Arvicöla agrestis), ungefär lika stor som föregående, på
ryggsidan mörkt gråbrun, på buken och fötterna gråhvit, bebor nordliga delen af gamla
verlden: Skandinavien (i hela Sverige är han den allmännaste sork-arten från Skåne
till Torne Lappmark samt i Norge till Vestfinmarken), Danmark, Britannien, norra
Tyskland och Frankrike, lefver vanligen bland buskar, i skogar, skogsbryn, vid
grafvar, dammar m. m., men blott i vattenrika trakter, ofta till sammaus med sina
samslägtingar. Sin föda tager han företrädesvis ur växtriket och äter rötter, bark,
frukter, men äfven insekter och kött. Han är så ovig i sina rörelser, att man utan
stor svårighet kan fånga honom med blotta händerna; dertill är han alls icke skygg
och kommer mest om dagen fram ur sina gömslen. Hans runda bo finner man tätt
under jordytan, doldt under grästufvor m. m. Tre till fyra gånger om året föder
honan 4-7 ungar. Lemningar af åkersorken hafva i synnerhet funnits i
uppkastningar efter skogsufven och kattugglan. Fångenskap uthärdar han lätt.

Den i mellersta Europa vigtigaste arten är Fältsorken (Arvicöla arvaliSj fig.
136), som blir 14 cm. lång, hvaraf svansen utgör 3 cm. Han är på ryggen
gulaktigt grå, på sidorna ljusare och på buken smutshvit; fötterna äro rent hvita. Denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free