- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
332

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 6:e Familjen: Sorkar (Arvicolida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan hinna upp dem. Vatten sky de, och om man kastar dem deri, fräsa och morra
de argt och söka att så fort som möjligt komma på det torra. Vanligen förråda de
sig sjelfva, ty åsynen af en menniska sätter dem i allt för stark sinnesrörelse för att
de skulle kunna tiga. De helsa en hvar, som kommer in på deras område, med ett
högt pipande eller grymtande läte, liksom för att hålla honom på afstånd. Blott
när de ströfva omkring, taga de till flykten, om någon närmar sig. De skynda då
till något af sina tallösa kryphål, stanna der utanför och gå sedan ej ur fläcken,
utan låta hellre döda eller taga sig. Sträcker man fram stöfveln åt dem, bita de i
honom, ja, de bita till och med i en käpp eller en bösspipa, som man sträcker mot
dem, fastän de märka, att de ej kunna uträtta något dermed. Många beto sig fast
i mina benkläder, så att jag knappt kunde skaka dem af mig. Vid sådana tillfällen
råkade de i rigtigt raseri, liksom ilskna hamstrar. De tyckas öfver hufvud ej frukta
något djur, utan rusa dumdristigt på hvem som helst. På landsvägarne blifva många
öfverkörda, emedan de trotsigt stanna midt i vägen och ej vilja vika undan.
Hundarne på bondgårdarne bita i hjel många och kattorna kalasa ständigt på dem. Om
vintern gräfva de, som sagdt, gångar i snön, och i dessa bygga de sig också, såsom
jag kunde iakttaga vid snösmältningen, af sönderbitet gräs stora bon med tjocka
väggar. Dessa bon stå 20 till 30 cm. öfver marken, och från dem leda i flera
rigtningar genom snön långa gångar, af hvilka de flesta snart sänka sig ned till
mosstäcket och då, liksom sorkarnes gångar, gå vidare till hälften i mossan, till hälften
i snön. Dock löpa lemlarne äfven omkring på snön eller sätta åtminstone öfver de

Fig. 137. Fjell-lemmel (Myodes Lemmus). 1/2 af nat. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free