- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
338

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 10:e Familjen: Piggsvin (Aculeata)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338 GNAGARE.

och håller framfötterna tätt intill dem, ofta vridna så, att han stöder sig på
kno-garne; hufvudet hänger dervid lodrätt nedåt, och svansen är rakt utsträckt med uppåt
krökt spets. Vanligen slår han svansen omkring en gren för att bättre hålla sig
fast, ehuru han äfven utan svansens tillhjelp kan hålla sig säkert fast på de
smalaste grenar, emedan hans breda fötter äro särdeles egnade att gripa med.

Om hans lif i fångenskap berättar Azara följande: »Ett exemplar, hvilket
var infångadt såsom gammalt, lät jag springa fritt i mitt rum och hade det samma
ett helt år, utan att det fick något vatten, ty detta piggsvin dricker icke. När man
skrämde det, sprang det temligen fort, dock icke fortare, än att jag i all maklighet
kunde gå i kapp med det samma. Alla dess rörelser äro klumpiga; likväl klättrar
det utan svårighet uppför en stake eller en käpp och håller sig så fast, att det fordras
temlig ansträngning för att rycka det löst. Kanten af en stolskarm eller spetsen af
en lodrätt nedstucken påle erbjuder tillräcklig plats för djuret att sofva på och
verkligen hvila ut sig. Det är ett mycket trögt djur, så att 24, till och med 48
timmar kunde förflyta, innan det bytte om ställning. Mitt exemplar rörde sig
endast då det ville hafva mat. Blott en enda gång varseblef jag, att det var i
rörelse om natten, men likväl anser jag det vara ett nattligt djur. Första dagen
af sin fångenskap satte det sig på en stolskarm, men då det en dag klättrade upp
i fönstret och der hittade på öfre kanten af fönsterluckan, blef denna dess
favoritplats. Uppe på luckan tillbragte det sin tid och satt der, i en ovanlig ställning,,
orörligt som en bildstod. Det höll sig fast blott med bakfötterna, utan tillhjelp af
framfötterna eller svansen, lade framfötterna i kors och borrade nosen ned mellan,
dem, liksom om det velat kyssa dem. Det åt mycket litet, men tyckte om
omvexlande föda. Det ville hvarken klösas eller bitas och gjorde ingen förtret. Lukten
är dess mest utbildade sinne. När jag drack chokolad eller kom in i rummet med
blommor, satte min fånge alltid upp nosen, hvaraf jag med säkerhet sluter, att han
på temligt afstånd kände lukten af dessa saker. Jag kunde aldrig märka tecken till
glädje, sorg eller välbehag hos honom. Han vred emellertid på hufvudet ofta nog,
då man ropade hans namn. Det berättas, att cuiy’n kan slunga ut sina taggar, så
att dessa intränga i hans fienders had och borra sig allt djupare och djupare in, tills
de komma ut på motsatta sidan af kroppen. Det påstås vidare, att han ristar
frukterna af träden, vältrar sig på dem, uppspetsar dem på detta sätt på sina taggar och
bär dem med sig. Allt detta är ren dikt. Blott så mycket är sant, att taggarn e
lätt falla af och väl stundom kunna fastna i nosen på någon oförsigtig hund och
sedan tyckas hafva trängt djupare in, emedan nosen svullnat kring såret. I jaguarens
exkrement har jag ofta funnit dessa taggar». - Jag har blott föga att tillägga
till denna berättelse. Egendomligt är, att Azara s exemplar icke drack vatten, ty
ett, som jag hade tillfälle att iakttaga, gick alltid efter intagen måltid bort till sin
vattenskål, tog några droppar i sin breda tass och afslickade den sedan med
välbehag. Cuiy’n utbredde en obehaglig, högst egendomlig lukt och plågades förfärligt af
ett slags små, bruna parasiter. - Omkring början af oktober föder honan l-2
ungar. - Vildarne äta detta piggsvins kött, hvilket till följd af sin obehagliga lukt
är motbjudande för européer.

Trädpiggsvin. - I Nordamerika företrädas klätterpiggsvinen af Urs o n en
(Ere-iliizon dorsatum, fig. 141). Denne afviker från de sydamerikanska klätterpiggsvinen
genom sin klumpiga kroppsform och korta svans, som ofvan bär taggar, inunder der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free