- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
340

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 10:e Familjen: Piggsvin (Aculeata)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340 GNAGAEE.

framfötterna. Vi försökte förgäfves att reta denne urson; han brukade aldrig sina
taggar mot oss. Annat var det, om en hund närmade sig; då satte han sig
ögonblickligen i försvarstillstånd med nedböjd nos, alla taggarne utspärrade och svansen
svängande af och an. En stor, arg bulldogg från granskapet rusade en dag på
honom med öppet gap. Ursonen pöste upp sig, så att han tycktes dubbelt så stor som
vanligt, såg skarpt på siu fiende och gaf honom i rätta ögonblicket ett så väl
mättadt slag med svansen, att bulldoggen genast förlorade modet och tjutande af smärta
flydde bort. Munnen, tungan och nosen voro späckade med motståndarens taggar,
och han var ur stånd att tillsluta käkarne. Oaktadt taggarne oförtöfvadt utdrogos,
förblef hufvudet svullet i flera veckor, och det dröjde månader innan munnen läktes».

Af ursonens taggar har jag sjelf på ett känbart sätt fått erfara verkningarna.
Jag hade ett exemplar, som aftecknades för detta arbete; det var jemförelsevis tamt
och godmodigt, men lättretligt. Under aftecknandet strök jag honom med min hand
öfver hufvudet, utan att han uppspärrade ryggens taggar; jag började då undersöka
pelsens mjukhet och kom derunder så småningom ned till svansspetsen. Men knappt
hade jag vidrört denna, förr än han slog den nedifrån uppåt, och en stickande smärta
i fingrarne lärde mig, att hans försvar blott allt för väl lyckats. Aderton taggar
hade så djupt inträngt i fingerspetsarne, att jag icke var i stånd att sjelf utdraga
dem, utan måste anlita tecknarens hjelp. Besinnar man, att bakre delen af
ursonens rygg betäckes med lika fina taggar som svansen, och att dessa båda ställen
vid den nämnda rörelsen slås emot hvar andra, så inses lätt, hvilket fruktansvärdt
vapen han har till sitt försvar. Ve det rofdjur, som med sin nos eller tass kommer
emellan dessa mot hvar andra slående häcklor.

Blott indianerne förstå att använda honom. De äta gerna köttet, och tårarne

O 7 O O

nyttja de till prydnader på jagtväskor m. m. Sjelfva huden, befriad från taggarne,
är äfven till följd af sin mjukhet användbar.

Den andra föga mindre talrika underfamiljen innefattar Jordpiggsvinen
(Hystrichina), hvilka lefva på marken. De skilja sig från de föregående
derigenom att de sakna gripsvans, hafva längre och starkare taggar, kraftiga
gräfvare-klor och åtskilliga egendomligheter i tandbyggnaden. De tillhöra gamla verldens
varmare länder.

Qvastpiggsvin. - Qvastpiggsvinen (Atherura) ioiåe böra anses som de
fullkomligaste Jordpiggsvinen. - Afrikanska qvastpiggsvinet (Atherura africana,
fig. 142) har i nyare tider flera gånger öfverförts lefvande till Europa och är nu
ingen sällsynthet i de zoologiska trädgårdarne. Det är ett jemförelsevis långsträckt
djur af högst 60 cm. längd, hvaraf svansen utgör en tredjedel. Taggarne äro platta
och fårade, ganska spetsiga och i spetsen försedda med hullingar. De äro vid roten
smutshvita, för öfrigt bruna. På skuldrorna äro de omkring 4 cm. och på
bakryggen nära 11 cm. långa. Svansen är försedd med en qvast af långa, böjliga borst,
hvilka äro perlbandlikt uppsvälda till ovala hornskifvor af gulhvit färg. På
undersidan är fallen hvit, med brun anstrykning. Till lefnadssättet tyckes
qvastpiggsvinet likna det egentliga piggsvinet, om man får döma efter dess beteende i
fångenskap; huru det lefver i fria tillståndet, känner man icke det ringaste. Om dagen
gömmer det sig så mycket som möjligt i sin vrå, och helst bland höet i sitt läger;
vid solnedgången blir det lifligt och trippar raskt omkring inom sin inhägnad. Van-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free