- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
350

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 11:e Familjen: Grisharar (Caviida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350

GNAGARE.

står af alla slags växtdelar från rötterna till blommorna, och han knäcker de
hårdaste nötter. I sockerrörsplantager och köksträdgårdar gör han mycken skada, öns
han uppträder i stort antal.

Agutin förökar sig temligen starkt; man finner drägtiga honor alla månader
af året, och de lära föda flera ungar hvarje gång. Deras värsta fiender äro de stora,
kattarterna och de brasilianska hundarne. Infångade såsom unga, blifva de nästan,
ett slags husdjur. Ren gg er såg i norra Paraguays skogar i några af infödingarnes
hyddor tama agutis, hvilka tillbragte morgnar och aftnar i skogen, men middagen
och natten hos indianerne; de syntes’dock mera fästa sig vid bostaden än vid
menniskorna. För sitt prydliga utseende och sin renlighet äro de mycket omtyckta af
alla djurälskare. De, som jag haft under min vård, brukade roa åskådarne genom
en egendomlighet, som jag icke sett anmärkt någonstädes. Då de fått sin födar



Fig. 147. Aguti (Dasyprocta AcjutiJ. V4 af nät. st.

gräfde de nemligen en liten håla i marken och lade en del af födan deri; de
krafsade sedan mull ofvanpå och tillplattade mullen med f ram f ött erna. Det tog sig
ganska komiskt ut, att de härunder ständigt sågo sig omkring och voro rädda att visa
hvar de gömde sin skatt. Med ett inom samma inhägnad lefvande murmeldjur
trifdes de väl till sammans. Då detta började gräfva sig en egen håla och fodra
densamma med hö och halm, följde de genast exemplet, och hela sällskapet lefde sedan
endrägtigt till saminans i hålan. I slutet af september föll murmeldjuret i
vintersömn, och de hade sedan större delen af hålan till sitt oinskränkta förfogande. De
förblefvo hela vintern i denna bostad, emedan man omöjligen kunde fånga dem.
Då stark köld inträffade, visade de sig blott då och då för att få mat, och detta sä,
väl om dagen som om natten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free